I dag skriver den socialdemokratiske (men ofta ganska sansade) bloggaren Erik Laakso om hur illa han tycker om fenomenet Positivt tänkande. Jag tänker inte bli långrandig i mitt svaromål men jag tänkte ändå passa på att konstatera att jag inte håller med honom, eller Storasyster i vassen som han hänvisar till, i deras analys av vad det innebär att tänka positivt, eller att ha en Positive Mental Attitude (PMA) som man ofta säger i USA.
Jag är nämligen övertygad om att vi människor i stor utsträckning (dock inte fullt ut, det tror jag att få människor faktiskt tror) kan påverka hur vi mår. Genom förhållningssätt, och genom hur vi tänker.
Det handlar inte, som Erik skriver, "att det är ditt eget fel om du inte förstått att det är en bra dag". För mig handlar det om att sätta in saker i rätt perspektiv. Saker och ting är nämligen sällan så viktiga att det är värt kraft och energi att älta/tänka/begrunda/förbanna längre än en extremt kort stund. Om alls.
Saker och ting händer i livet. I slutändan handlar det dock visst om att faktiskt vara glad för att man lever, något som Erik inte verkar anse vara skäl nog.
Det är det dock i min värld, och jag är glad över att jag lever, varje dag. Att låta sorg/ilska/besvikelse ta överhanden gagnar inte någon utan bryter ner och förstör.
Därför kan man förändra hur man mår genom tanke och förhållningssätt. Det betyder inte att det är lätt, men det går.
Läs även andra bloggares åsikter om PMA, Erik Laakso, Uppstuds, positivt tänkande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar