En god vän uppmärksammade mig på att idéhistorikern Jan-Olof Bengtsson skrivit om mig på sin blogg. Och det visade sig vara ett rejält inlägg. Eller dissektion kanske är det rätta uttrycket. Jan-Olof Bengtsson har nämligen grundligt gått igenom det samtal som jag och Per Dahl hade för över ett år sedan. Och det vore synd att säga att han är nöjd.
Jan-Olof Bengtsson verkar ärligt orolig för konservatismens ställning i Sverige 2010 och han går grundligt tillväga för att plocka isär både min och Per Dahls argumentation.
Han ger oss visserligen att det vi säger faktiskt är ganska ogenomtänkt och sagt i hast i ett icke förberett samtal. Och det stämmer nog i viss utsträckning. Jag håller nämligen med Jan-Olof om mycket av det han skriver i sin analys av samtalet ifråga (dock inte hans kritiska syn på globaliseringen och dess konsekvenser/effekter).
Jag har dock aldrig utgett mig för att vara en intellektuell skribent. Jag baserar mina åsikter på det som jag anser vara eviga värden, som till exempel familj, naturliga gemenskaper och västerländsk kristen upplysningstradition.
Jag tycker emellertid inte att det är särskilt intressant att skriva långa uppsatser om tänkare och idéer. Främst på grund av att det är så lätt att hamna i utopiska resonemang om hur saker och ting borde vara, men framför allt för att jag försöker delge världen vad jag tycker om dagsaktuella frågor utifrån min världsbild och grundsyn.
Självklart vill jag driva samhället i en viss riktning men jag vill inte ställa upp mål som inte känns realistiska. Och jag ser faktiskt ingen motsättning mellan att ha en viss grundsyn och sedan agera realpolitiskt utifrån dem.
Precis som socialdemokratin steg för steg kontinuerligt gjort Sverige sämre, kan en samlad borgerlighet steg för steg göra Sverige bättre igen. För att det ska vara möjligt så måste man agera utifrån de ramar och premisser som finns ju nu. Det betyder dock inte, som jag redan skrivit, att jag tar avstånd från de tankar som kännetecknar en klassisk konservatism.
En stor skillnad mellan mig och Bengtsson är nog emellertid att jag ekonomiskt sett är väldigt liberal, för att inte säga libertarian. Något som kan vara en förklaring till varför vi har olika syn på globalisering och ekonomi. Bengtsson verkar till exempel vara kritisk till kapitalism, vilket jag inte är.
På det stora hela känns det dock mycket smickrande att någon faktiskt lagt ner vad som antagligen måste vara ett par timmar på att analysera vad jag (och Per Dahl) tycker och tänker.
Skulle Bengtsson och jag träffas någon gång så tror jag däremot inte att åsiktsskillnaderna skulle vara så stora. Tillvägagångssätt och utförande torde skilja sig mer åt. Bengtsson är akademiker och jag är realpolitiker (om man får säga så).
Hur som helst så är jag övertygad om att båda behövs i det offentliga samtalet om konservatism.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan-Olof Bengtsson, konservatism, politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar