Alliansfritt Sverige verkar just nu ha väldigt roligt åt att CUF:s ordförande Magnus Andersson skrivit att även Sverige behöver en Tea Partyrörelse.
Att de helt missar att Magnus poäng är att det behövs fler ingångar till politiken verkar inte bekymra dem.
Vänstern brukar ju rent allmänt efterfråga ett större politiskt engagemang från medborgarna, men det gäller tydligen inte i dag.
Vad gör man inte för att få misstolka lite.
Läs även andra bloggares åsikter om CUF, Alliansfritt, politik, Tea Party.
4 kommentarer:
Misstolkningar är aldrig av godo, speciellt inte medvetna sådana. Att det är just vänstern som gör misstolkningar, är väl inte helt överraskande.
Vad gäller möjligheten att en svensk Te Party-rörelse uppstår, kanske detta inte är helt omöjligt. Detta som en reaktion på att vi är sönderbeskattade, sönderkollektiviserade, och allmänt sönderkramade av staten sedan många decennier.
Dessutom finns idag en facebook-grupp kallad
'European Tea Party Movement', och den kanske leder till en faktisk organisation vad det lider.
Om detta sker, skulle äntligen olika konservativa och libertarianer i vårt land kunna få en kanal att verka inom. Detta i sig skulle möjligen leda till en grundläggande förändring av det svenska samhället i mer frihetlig såväl som värdeorienterad riktning. Denna typ av förändring har väl aldrig den ordinära politiken klarat av. Många svenskar längtar nog intensivt efter att statens inflytande minskas, och individens frihet ökar. Om det behövs en svensk Te Party-rörelse för att åstadkomma detta, må det vara så. ;)
Saker och ting är kanske på gång i Europa och Sverige, och i sammanhanget ska det bli intressant att se vad dagens liberal-konservativa regering i Storbrittanien gör med sitt maktinnehav. De kanske tar intryck av de Tea Party Patriots framgångar i USA, och hur ett konservativt förnyat republikanskt party haft stora framgångar i det nyligen hållna kongress och destatsvalen.
I bästa fall får vi alltså en mer allomfattande utveckling bejakandes klassiska konservativa ideal, mycket tack vare Te Party-rörelse, oavsett hur mycket det än må reta olika vänsterintellektuella, och de tolkningar som dessa smått besynnerliga individer envisas med att göra.
Mvh
I tillägg till inlägget ovan, kan jag även peka på följande. Jag inbillar mig att många svenskar skulle kunna ha ett rätt stort intresse av att organisera sig samhälleligt - t ex för att bejaka olika konservativa ideal - utan att formellt behöva gå in i ett politiskt parti.
En sådan möjlighet till ett allmänt, ideologiskt, samhälleligt engagemang uppstod ju om det fanns en svensk Te Party-rörelse. ;)
Mvh
"Jag inbillar mig att många svenskar skulle kunna ha ett rätt stort intresse av att organisera sig samhälleligt - t ex för att bejaka olika konservativa ideal - utan att formellt behöva gå in i ett politiskt parti."
Jag är tyvärr inte lika säker på det men visst vore det roligt. Det svåra för en sådan organisation/rörelse skulle vara att hålla sig ifrån samröre med andra partier/parter. Risken är ju att det blir allt för sammanlänkat med till exempel religion, vilket nog skulle stöta bort många. Så det är ingen enkel sak. Men det kan nog gå med rätt personer och ansats. Oklart vem/vad det skulle vara dock.
Det är naturligtvis inte säkert att särskilt många svenskar kommer att organisera sig samhälleligt utan att ansluta sig till ett politiskt parti, men om detta är ett "krav", fruktar jag att det inte blir särskilt mycket av organiserande överhuvudtaget.
Därutöver vore det förvisso svårt för ex en svensk Te-partyrörelse, att undvika samröre med andra partier/parter. Det torde också finnas en risk för medlemmars alltför starka sammanlänkning med t ex religion.
En sådan utveckling skulle sannolikt mest leda till att vänsterpressen trummade ut påtagligt arroganta budskap om att ett svenskt Tea Party blott är KD i föreningsform kombinerat med ett antal tämligen extrema, nyliberala, frikyrkoindivider.
Jag kan riktigt föreställa mig de svulstiga formuleringar som Helle Klein, Jan Guillou, Lena Mellin, Lars Ohly, Mona Sahlin m fl skulle nyttja.
I sammanhanget får vi ej glömma allsköns debattglada socialister inom den gröna mp-rörelsen, som knappast missade tillfället att avfyra otaliga verbala bredsidor.
Gång på gång.
En sådan utveckling, där ex den svenska varianten på Te-partyorganisation bar tydliga kristna förtecken, skulle naturligtvis få det mycket, mycket svårt. Lever vi i det kanske mest sekulär-progressiva landet i världen, så gör vi.
Vad göra? Tja. I ett litet land som Sverige, där alla känner alla, där nästan ingen offentligt är religiös, och där alla offentligt mer eller mindre tävlar i att uppvisa en klar misstro mot marknaden, vete det tusan.
Som alltid när det gäller att få in nya tankesätt i ett svårrubbat ideologiskt paradigm som svensk politik, lär det behövas en genomtänkt, långsiktig opinionsbildning.
Verkligt långsiktig.
Det vore i sammanhanget kul, om den värdekonservativa delen av M inledde informella samarbeten med den del av KD som vill göra något av allt prat om verklighetens folk, att begränsa politikens inflytande osv, och började arbeta för ett Sverige som reser sig ur den socialistiska krutröken, borstar av sig dammet, och sakta men säkert börjar bygga upp ett nytt land.
Ett land som ekonomiskt bygger på kapitalism, och socialt vilar stadigt på trygga, konservativa, principer.
Exakt vilka som skall leda detta arbete har jag ingen aning om, men jag kan tänka mig att värdeorienterade runtom i landet kan samlas i olika nätverk och börja verka för framtiden.
Det KD-nätverk, 4F, som bildades för att göra KD mer konservativt, borde egentligen ha varit en helt partipolitiskt obunden, förutsättningslös nationell konservativ underground-rörelse. En rörelse som utifrån svenska förutsättningar alltid var en faktor för att ständigt utmana socialister och socialliberaler om den ideologiska hegemonin.
Utmana genom att presentera en modern konservatism på ett för folkflertalet vinnande sätt.
Jag är inte sällan böjd att förlora mig in i dylika, naiva, tankegångar. Om nu ett sådant ohyggligt tilltag ursäktas.
:)
Mvh
Skicka en kommentar