I SvD har det under en tid pågått en debatt om huruvida sjukvården bör tillåta livsuppehållande åtgärder i syfte att säkerställa organ till organdonation. Debatten har främst handlat om att ett antal personer och organisationer klagat på Socialminister Göran Hägglunds ställning i frågan.
I går dök dock ordföranden i Svensk Neurokirurgisk förening upp till försvar för socialministerns hållning. Han och hans organisation står inte bakom det önskemål som Svenska läkaresällskapets och det statliga Donationsrådet fört fram på området.
Vilket i mina ögon är glädjande (något jag inte tror att någon blev förvånad över). Like lite som barn ska sättas till världen för att agera reservdelslager åt någon annan, lika lite ska människor hållas vid liv enkom för att deras organ ska kunna tas till vara.
Jag är dock inte motståndare till organdonation per se (jag fyllde i donationskortet för åtminstone 15 år sedan). Det jag är motståndare till är synen på människor som reservdelslager. Jag tycker inte att det är ett värdigt förhållningssätt, för någon av de inblandade parterna. Förhoppningsvis står Göran Hägglund på sig i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om organdonation, Göran Hägglund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar