I går skrev en förre detta medlem i Förbundet Humanisterna på Brännpunkt att hon nu lämnar organisationen på grund av deras intoleranta inställning till religiösa människor. Ett förhållningssätt som knappast kan ha gått någon förbi, inte om man hört Christer Sturmark uttala sig någon gång i alla fall.
Styrelsen för förbundet i fråga går dock i svaromål i dagens tidning men som vanligt gör de samma tankefel som vanligt. De verkar nämligen inte förstå skillnaden mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat.
Så vitt man kan förstå deras ståndpunkter så är det egentligen en sekulär stat de vill ha och efterfrågar. Och det har jag full förståelse för. En stat ska vara, om inte likgiltig, så åtminstone neutral i förhållande till sina medborgares trosuppfattningar.
Ett sekulärt samhälle å andra sidan förutsätter att vi inte längre har några människor som tillsammans kan utgöra ett samhälle. För så länge enskilda individer är religiösa och sluter sig samman i olika trossamfund, eller bara utövar sin tro hemma på kammaren, så kan inte samhället vara sekulärt.
Att därmed säga att människors frihet (eller vad det nu är man anser att religionen hotar) inskränks tycker jag känns väldigt långsökt. Det förutsätter nämligen att människor inte har ett fritt val att själva ta ställning till vad ens medmänniskor tycker och tror.
Läs också Daniel Palma som verkar vara inne på ungefär samma spår som jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Humanisterna, Christer Sturmark, religion, Kristendom.
2 kommentarer:
"... Ett sekulärt samhälle å andra sidan förutsätter att vi inte längre har några människor som tillsammans kan utgöra ett samhälle. För så länge enskilda individer är religiösa och sluter sig samman i olika trossamfund, eller bara utövar sin tro hemma på kammaren, så kan inte samhället vara sekulärt..."
Hm. Ytterst intressant. Just detta argument har jag missat tidigare, och är glad att jag nu upptäckte det via denna utmärkta blogg.
Inte minst gör argumentet mig glad, då jag närmast förfärat upplever hur kristna av alla de slag får utstå ständiga attacker västvärlden över.
Ständigt och överallt.
Det är som om detta med ett öppet samhälle aldrig riktigt kan sträcka sig till att inte bara tolerera icke-troende, utan även troende.
Att verbalt attackera kristna tycks snarast ha blivit en sport under senare år, och attackerna kläs inte sällan in i en form som antyder att kristnas trosutövning är ett veritabelt hot mot hela det upplysta, öppna, samhället.
Dylika argument brukar ju inte minst framföras av s k humanister.
Ett sant öppet samhälle lägger naturligtvis lika stor vikt vid att tolerera såväl sekulära som allsköns troende människor. Därtill måste naturligtvis sekulära acceptera, att så länge det finns individer som väljer att vara religiösa - och sluta sig samman i olika trossamfund alt utöva sin tro hemma på kammaren - kan samhället ej vara sekulärt. Då är det de facto ett religiöst samhälle, även om staten är sekulär.
Ett religiöst samhälle kan alltså rymmas inom en sekulär stat.
Detta förhållande är nog inte känt av så många, lyfts sällan eller aldrig fram i allehanda debatter, men är naturligtvis mycket betydelsefullt. Härigenom borde det självfallet uppmärksammas av flera, inte minst media i dess återkommande nedslag i frågor rörande religion och religionens roll i det som brukar betraktas som sekulära, västerländska, samhällen.
Mvh
"Ett religiöst samhälle kan alltså rymmas inom en sekulär stat."
Precis så!
Skicka en kommentar