Kan samhället vara sekulärt?

Jag har flera gånger tidigare skrivit (här och här) om vad jag hela tiden trott varit en oturlig sammanblandning från Christer Sturmarks sida. I debattartiklar och debatter brukar Sturmark säga att han vill ha ett sekulärt samhälle, något som jag har tolkat som att han egentligen efterfrågar en sekulär stat.

I går hamnade jag i en twitterdebatt med sagda debattör och då visade det sig att han faktiskt vill ha både en sekulär stat OCH ett sekulärt samhälle.

Att staten ska vara sekulär, i bemärkelsen att den inte favoriserar någon särskild religion eller lägger sig i enskilda människors tro, är för mig en självklarhet. Att samhället skulle kunna vara sekulärt ser jag dock som en omöjlighet.

I samhället är staten bara en liten del. Samhället utgörs i stället av du och jag, företag och organisationer, samfund och kyrkor. Därtill av allt det tankegods som dessa producerar och härbärgerar. Så länge det finns religiösa individer och religiositet så kan inte samhället som helhet vara sekulärt.

Samhället är det vi gör tillsammans, och så länge som det finns en sannolikhet att vår nästa är religiös och så länge som hon inte behöver dölja det, så är inte samhället sekulärt. I mina ögon är därför Sturmarks önskan en omöjlighet.

Det enda sättet att skapa ett sekulärt samhälle är att förbjuda alla offentliga religiösa yttringar, något som jag hoppas att ingen faktiskt vill göra.

Läs gärna om bloggaren Josef Bengtssons diskussioner med Christer Sturmark här och här.

Sekulärt samhälle eller sekulär stat?

I går skrev en förre detta medlem i Förbundet Humanisterna på Brännpunkt att hon nu lämnar organisationen på grund av deras intoleranta inställning till religiösa människor. Ett förhållningssätt som knappast kan ha gått någon förbi, inte om man hört Christer Sturmark uttala sig någon gång i alla fall.

Styrelsen för förbundet i fråga går dock i svaromål i dagens tidning men som vanligt gör de samma tankefel som vanligt. De verkar nämligen inte förstå skillnaden mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat.

Så vitt man kan förstå deras ståndpunkter så är det egentligen en sekulär stat de vill ha och efterfrågar. Och det har jag full förståelse för. En stat ska vara, om inte likgiltig, så åtminstone neutral i förhållande till sina medborgares trosuppfattningar.

Ett sekulärt samhälle å andra sidan förutsätter att vi inte längre har några människor som tillsammans kan utgöra ett samhälle. För så länge enskilda individer är religiösa och sluter sig samman i olika trossamfund, eller bara utövar sin tro hemma på kammaren, så kan inte samhället vara sekulärt.

Att därmed säga att människors frihet (eller vad det nu är man anser att religionen hotar) inskränks tycker jag känns väldigt långsökt. Det förutsätter nämligen att människor inte har ett fritt val att själva ta ställning till vad ens medmänniskor tycker och tror.

Läs också Daniel Palma som verkar vara inne på ungefär samma spår som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Humanisterna, Christer Sturmark, religion, Kristendom.