Kan samhället vara sekulärt?

Jag har flera gånger tidigare skrivit (här och här) om vad jag hela tiden trott varit en oturlig sammanblandning från Christer Sturmarks sida. I debattartiklar och debatter brukar Sturmark säga att han vill ha ett sekulärt samhälle, något som jag har tolkat som att han egentligen efterfrågar en sekulär stat.

I går hamnade jag i en twitterdebatt med sagda debattör och då visade det sig att han faktiskt vill ha både en sekulär stat OCH ett sekulärt samhälle.

Att staten ska vara sekulär, i bemärkelsen att den inte favoriserar någon särskild religion eller lägger sig i enskilda människors tro, är för mig en självklarhet. Att samhället skulle kunna vara sekulärt ser jag dock som en omöjlighet.

I samhället är staten bara en liten del. Samhället utgörs i stället av du och jag, företag och organisationer, samfund och kyrkor. Därtill av allt det tankegods som dessa producerar och härbärgerar. Så länge det finns religiösa individer och religiositet så kan inte samhället som helhet vara sekulärt.

Samhället är det vi gör tillsammans, och så länge som det finns en sannolikhet att vår nästa är religiös och så länge som hon inte behöver dölja det, så är inte samhället sekulärt. I mina ögon är därför Sturmarks önskan en omöjlighet.

Det enda sättet att skapa ett sekulärt samhälle är att förbjuda alla offentliga religiösa yttringar, något som jag hoppas att ingen faktiskt vill göra.

Läs gärna om bloggaren Josef Bengtssons diskussioner med Christer Sturmark här och här.