Framtidens svenska höger är större än KDU

I helgen som gick genomförde KDU sitt Riksmöte på Ekerö utanför Stockholm. I samband med den publicerade KDU:s ordförande Aron Modig en artikel på Newsmill där han konstaterade att framtidens höger tar avstånd från social- och nyliberalism. Han har i dag följt upp det med att lägga upp hela sitt riksmötestal på sin blogg. Ett tal som får sägas vara en utbroderad version av newsmillartikeln (eller tvärt om).

Aron har många poänger, det är inte tu tal om det. Bland annat kring behovet av en svensk motsvarighet till den amerikanska Tea Partyrörelsen (vilket jag skrivit om tidigare även om jag inte var odelat positiv då), människans ofullkomlighet, synen på familjens frihet och behovet av borgerlig idéutveckling.

Jag håller även med om att det verkar finnas en ung borgerlighet (eller höger) som inte känner sig bekväm i vare sig socialliberalismens flipp-floppande eller libertarianismens självsäkra men ibland överdrivet ekonomiska syn på världen.

Verkligheten är dock att liberaler och konservativa behöver varandra. Särskilt i den svenska politiska kontexten där de tu finner en gemensam politisk motståndare i socialismen. Det är därför Alliansen har visat sig så stark. Tillsammans visar vi att det finns ett politiskt alternativ till decennier av socialdemokratiskt styre.

KDU kan dock knappast ta åt sig äran, eller ens hävda att de är ensamma om att agera i vad jag skulle kalla en konservativ tradition. Historisk sett har Moderaterna varit det parti som kombinerat ekonomisk frihet med självbestämmande. I dagsläget går det dock att finns företrädare för denna syn i alla borgerliga partier.

Det finns faktiskt folkpartister som inte ser individualiserad föräldraförsäkring som något eftertraktansvärt, det finns centerpartister som vill avskaffa jordbrukssubventioner, det finns kristdemokrater som förstår värdet av ett starkt försvar och det finns moderater som förespråkar en familjepolitik som ger ökad självständighet till familjer.

Det vi tillsammans kan göra är att visa på att svensk politik inte måste vara klåfingrig, att det inte är ett självändamål att övertrumfa varandra i vem som kräver kraftigast offentliga åtgärder. Kan vi göra det så kan vi visa att den svenska borgerligheten och den svenska högern faktiskt är större ett bara ett ungdomsförbund. Att vi tillsammans kan göra skillnad i våra respektive partier, och i förlängningen i svensk politik som helhet.

Så Aron; det är jättebra att du driver dina frågor, men glöm inte bort att du inte är ensam. Och alla goda krafter behövs för att Alliansen ska få förnyat förtroende  2014.