Sekulärt samhälle eller sekulär stat?

I går skrev en förre detta medlem i Förbundet Humanisterna på Brännpunkt att hon nu lämnar organisationen på grund av deras intoleranta inställning till religiösa människor. Ett förhållningssätt som knappast kan ha gått någon förbi, inte om man hört Christer Sturmark uttala sig någon gång i alla fall.

Styrelsen för förbundet i fråga går dock i svaromål i dagens tidning men som vanligt gör de samma tankefel som vanligt. De verkar nämligen inte förstå skillnaden mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat.

Så vitt man kan förstå deras ståndpunkter så är det egentligen en sekulär stat de vill ha och efterfrågar. Och det har jag full förståelse för. En stat ska vara, om inte likgiltig, så åtminstone neutral i förhållande till sina medborgares trosuppfattningar.

Ett sekulärt samhälle å andra sidan förutsätter att vi inte längre har några människor som tillsammans kan utgöra ett samhälle. För så länge enskilda individer är religiösa och sluter sig samman i olika trossamfund, eller bara utövar sin tro hemma på kammaren, så kan inte samhället vara sekulärt.

Att därmed säga att människors frihet (eller vad det nu är man anser att religionen hotar) inskränks tycker jag känns väldigt långsökt. Det förutsätter nämligen att människor inte har ett fritt val att själva ta ställning till vad ens medmänniskor tycker och tror.

Läs också Daniel Palma som verkar vara inne på ungefär samma spår som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Humanisterna, Christer Sturmark, religion, Kristendom.