I dagarna har Europarådets parlamentariska församling tagit beslut att den samvetsfrihet som vissa länder har kring läkares rätt att inte delta vid aborter bör rekommenderas till rådets alla medlemsländer. Detta har så klart fått mängder av svenskar att gå i taket, men även om jag är positiv till en samvetsfrihetsklausul så är jag ändå väldigt skeptisk till agerandet i Europarådet. En dylik klausul bör nämligen beslutas om på nationell nivå.
Abortlagstiftning bör dessutom, rent generellt, vara en nationell fråga. På grund av att svenska politiker (och ganska många andra också för den delen) inte kan hålla fingrarna i styr så ser vi dock att allt fler beslut, både i EU och Europarådet, får en överstatlig karaktär.
Vi tror så himla hårt på att det är vi som sitter på de rätta svaren, och därför också på att vi bör föra ut dem till resten av Europa. Vi kan inte för våra liv sätta oss in i tanken att det kan finnas frågor som vi inte vill att andra länder ska bestämma över oss i. Men så går det också som det går.
Så låt subsidiaritetsprincipen råda så att Europas enskilda nationer får besluta om det som rör dem. Och låt EU och Europarådet besluta om sådant som verkligen är överstatligt.
Uppdatering 21/10
I dag skriver Christina Doctare med flera (från Claphaminstitutet) på Brännpunkt att Sverige bör följa Europarådets rekommendation.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, EU, politik
1 kommentar:
Jag menar att vi i Sverige, bör sänka abortåldern till den 12:e veckan.
Vi bör även bygga upp ett nät av speciella mottagningar där bäbisar tas emot om modern anser att hennes livssituation är för hopplös för att hon ska kunna behålla det.
Mvh
Skicka en kommentar