Ja Helen Törnqvist, den teologiska tolkningen står över politiken. Eller borde åtminstone göra det (det är emellertid inte detsamma som att den står över lagen, vilket säkert någon kommer tolka in att jag menar).
Helens inlägg i SvD i dag är bara ännu ett exempel på politiker som använder Svenska kyrkan som plattform för att föra fram ett politiskt budskap, utan förankring i vare sig tro eller samfundsliv. Att Socialdemokraterna har haft det som taktik sedan kyrkovalen infördes 1970 är ju inget nytt (det var snarare planen). Det känns dock väldigt tråkigt att se att även centerpartister kan tänka sig att använda kyrkan för att politisera beslut som rimligtvis borde grundas i teologi.
För övrigt så har präster i Svenska kyrkan redan i dag rätt att neka par vigsel. Det gäller ju dock bara heterosexuella par... kanske därför som ingen har gått ut till storms mot det?
2 kommentarer:
Att någon överhuvudtaget får för sig att tänka och uttrycka såpass normativa tankar som att: "Präster ska inte kunna säga nej till att viga homosexuella par", verkar tyda på en väldigt hög självuppfattning, ett väldigt stort ego... kanske rent av en form av hybris.
I sammanhanget går det att fråga sig varför det finns en yrkeskår som kallas präster?
- För att sköta om många av de helt nödvändiga kyrkliga verksamheter som behövs för att de religiösa institutioner vi kallar kyrkor ska fungera.
Varför finns då de underliggande kyrkorna?, kan någon vidare undra.
- För att hjälpa människor att hitta fram till Gud, och för att komma närmare Gud och en regelbunden religionsutövning, skulle jag som lekman försiktigt svara.
Varför ser den kyrkliga verksamheten, och prästernas yrkespraktik ut som den gör?, skulle ytterligare en fråga i detta sammanhang kunna lyda.
- För att olika människor har funnit att dessa institutioner och arbetsformer är ändamålsenliga utifrån en kristen tro, och utifrån hur Bibeln är skriven, skulle ännu ett lekmannasvar från min sida kunna formuleras.
För den som instämmer i min bild av hur det ligger till rörande dessa frågor och tillhörande svar, torde sammantaget ge vid handen att kyrkor, präster, och den dagliga religiösa praktiken inom kristna kyrkor finns av en anledning; de anses passa in utifrån hur Bibeln är författad, och utifrån vad som fungerar rent praktiskt i en kristen kontext.
Vad säger då denna källa, den skrift vi kallar Bibeln, om homoäktenskap..?
Tja. Den är väl inte helt i favör, om vi uttrycker det milt. Gör vi ex ett nedslag hos Matteus 19:3-6, kan vi läsa följande:
"'Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: 'Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?'
Han svarade: 'Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?'
Och han fortsatte: 'Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett.
Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.'"
Detta nöjer åtminstone jag mig med, och anser att den specifika samlevnadsform vi kallar äktenskap i lagen enbart ska tillåtas mellan en man och en kvinna.
Därutöver går det att tillägga, att det torde vara tämligen ångestskapande för många präster att tvingas att viga samkönade par mot sin djupa övertygelse. En övertygelse som är religiöst djupgående, och faktiskt bygger på en stark övertygelse om att äktenskapet av högre makter har instiftats för man och kvinna.
Inga andra.
Dessa omständigheter tycks dock aldrig vara särskilt intressanta att väga in för alla de som förespråkar äktenskap för alla.
I det sekulär-progressiva Sverige.
Vissa av oss, som också lever i detta land, envisas dock med att tycka annorlunda.
Med stillsamma hälsningar
"... För övrigt så har präster i Svenska kyrkan redan i dag rätt att neka par vigsel. Det gäller ju dock bara heterosexuella par... kanske därför som ingen har gått ut till storms mot det?"
Huvudet på spiken, sant som det är sagt, korrekt, så är det.
Allehanda vänstermänniskor, feminister, inställsamma politiskt korrekta, och inte minst allsköns liberaler protesterar knappast för att det vore principmässigt motiverat med en protest i olika lägen; protesten måste helt ligga i linje med deras intressen.
Mot bakgrund av detta, är din fråga ovan legitim att framföra. Högst legitim.
För övrigt önskar jag dig en trevlig sommarsemester, bäste Martin!
Skicka en kommentar