I dag tänker jag bara tipsa om ett lästvärt inlägg om fördelarna med Reaganomics. Den moderate riksdagsledamoten Andreas Norlén har skrivit en utmärkt artikel på Svenskt Tidskrift. Läs och njut.
Ronald Reagan skulle för övrigt ha fyllt 99 år i morgon. En högtidsdag värd att minnas!
1 kommentar:
Jag är inte speciellt väletablerad i det svenska samhället. Trots det, eller kanske tack vare det, eller måhända oberoende av det, lockas jag alltmer av traditionella värderingar och konservatism.
Vad gäller detta med att jag har svårt att få riktigt varaktiga anställningar, för så är det, kan det naturligtvis bero på mig, men också på det svenska samhällsekonomiska systemet. Detta system är i grund och botten fortfarande rätt socialistiskt, och släpper därmed inte fram all den ekonomiska dynamisk jag är övertygad om trots allt finns någonstans, latent, i landet.
Denna brist på ekonomisk dynamik leder till färre, eller sannolikt bra mycket färre, arbetstillfällen än av vad Sverige eljest kunde ha haft. Denna ständiga arbetskraftsbrist i sin tur märker inte minst vi som bor utanför storstadsområdena, ex jag som bor i Norrland.
Vad det något som Ronald Reagan blev historiskt känd för, torde det ha varit att maximalt söka stödja investerare, entreprenörer, riskkapitalister, allsköns företagare m m genom sänkta skatter. Vissa i Europa menar att denna politik, "Reaganomics", var en brutal ekonomisk politik, men gudarna ska veta att den gode Ronald fick fart på USA efter katastrofåren med den uttalade vänsterliberalen Jimmy Carter.
Jag önskar att vi kunde få fram någon slags svensk Ronald Reagan, när det nu visade sig att sittande statsminister rakt inte är en sådan. Vi skulle behöva en ledare som visserligen behöll tanken om generell välfärd, men som via märkbara skattesänkningar och minskade avregleringar fick fart på landet. Då kanske även vi utanför storstäderna kunde få uppleva en verkligt funktionell arbetsmarknad, där ständigt nya arbetstillfällen skapades, istället för den ständigt dysfunktionella variant vi har att leva med.
För att gå tillbaka till Ronald Reagan, är jag i övrigt mycket respektfull mot honom för att han stod upp mot the bad guys, och knäckte det ondskefulla Sovjetunionen med Stars Wars, och i slutändan fick Berlinmuren riven och östblocket befriat.
Ronald Reagan betraktar jag som en av vår tids hjältar.
Om en amerikansk utvikning tillåts, vill jag även nämna att jag hyser mycket stor respekt för George Bush. Han befriade ca 53 miljoner irakier från den vidriga Saddam Hussein, och utförde mycket för aids-bekämpningen i Afrika. Därutöver höll han det amerikanska fastlandet fritt från terrorangrepp väl angreppet 11 september 2001 hade skett.
I sammanhanget bör även Richard Cheney nämnas, och när Barack Obama har daltat nog mycket med allehanda diktatorer och terrorister, och förstört nog mycket för de myndigheter som ska skydda USA – polisen, underrättelseväsendet, och militären – lär det komma minst en ny kraftig terrorattack.
I efterverkningarna av denna, undrar jag om inte Bush och Cheney slutas att betraktas som några slags politiska seriefigurer, och uppgraderas märkbart i aktning och respekt.
Rent allmänt verkar det behövas en konservativ president för att ta militära frågor på allvar. Liberalerna tycks överhuvudtaget inte hysa något speciellt stort intresse för dessa frågor.
Tillbaka till Ronald Reagan, och hans 99-års dag. Hans policys torde påverka Amerika än idag, och förmodligen lär en bred, nykonservativ rörelse lyfta fram hans värderingar och principer ånyo. Hur Reagans principer påverkar den politiska debatten ännu detta innevarande år, står att läsa här: http://www.foxnews.com/politics/2010/02/06/reagan-legacy-inspires-new-generation-gop-politicians/
Mvh
Skicka en kommentar