måndag 15 februari 2010

Scare tactics

Det finns inga sopberg kvar, och mobiltelefoner är inte farliga.

Vad ska nu klimatalarmister och elallergiker skrämmas med?

2 kommentarer:

Robert Sjunnesson, el-teletekniker sa...

Det är inte att skrämmas. Det kallas för upplysning. Den information som myndigheterna döljer för oss. Men jag gissar att du käkar taggtråd och motorolja till frukost, så inget biter väl på dig? ;-)

Tvilling sa...

"Det finns inga sopberg kvar, och mobiltelefoner är inte farliga.

Vad ska nu klimatalarmister och elallergiker skrämmas med?"

Ett försiktigt försök till svar, är följande. Om det är som jag tror, att vi ser någon slags resning för mer traditionella värderingar i USA, Europa, och kanske t o m i det sekulär-progressiva Sverige, tror jag detta är ytterst skrämmande för allehanda ekofascister.

Om dessa nya, alltmer populär värderingar – som kanske kan kallas konservativa – innebär att vi skall försöka lite på oss själva mer än på staten, att vi skall skapa ett regelverk som gynnar och ej missgynnar tillväxt, och att vi ska ha en energipolitik som ej dräper svensk industri... då kan vi inte hålla på att ta hänsyn till precis allt och alla hela tiden.
Vi kanske t o m måste börja satsa på kärnkraft, i stil med vad Obama och USA nu gör.
Vi kanske måste börja kravla ur vår skyddade svenska verkstad, ut i den kärva omgivningen, och på allvar utsätta oss för konkurrens.

Ska vi göra allt detta, kan inte klimatalarmister, ekofascister, miljöpartister och allsköns ljuva figurer få äga hegemonin och problemformuleringsrätten. Hegemonin skall besättas av det sunda verklighetens folk som alltid har fått saker och ting att fungera, även om deras aktioner inte alla utmynnar i de allra högsta stilpoängen alla gånger.
Rent tekniskt fungerar det dock, och med detta kan vi nog nöja oss. Det riktigt estetiska kan vi kanske med fördel lämna över till skapande konstnärer; de som inte ansvarar för ett helt land, dess trygghet, och dess ekonomi. De som ansvarar för allt detta, politikerna, måste nog börja titta på vad verkligheten kräver, oavsett vad Al Gore, Per Garthon, Birger Schlaug, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson m fl säger. Politikerna bör nog minst lika mycket lyssna på vad människor som faktiskt kan skapa arbeten säger, ty de är de senare som starkast bidrar till att vi får mat på bordet.

I stort behöver vi ett nytt tankeklimat i Sverige. Ett klimat som bejakar mer beprövade lösningar och traditionella synsätt. Ett tankeklimat som bidrar till att det genomsnittligt skapas mycket mer arbetstillfällen i vårt land. Ett tankeklimat som marginaliserar diverse smala debatterande särintressen till att vara just debattörer istället för verkliga makthavare.

Vi behöver kort sagt en ny, modern, medkännande konservatism.

Host.

:)

Mvh,
En stillsam tvilling