fredag 12 mars 2010

The beat of a different drummer

Som några av er kanske har förstått så lyssnar jag på en musikgenre som inte är den gängse bland konservativa... eller ens bland borgerliga över huvudtaget. Genren/subkulturen heter/kallas/benämns hardcore och det enda band som någonsin varit känt för en bredare publik i Sverige är Refused med dess frontman Dennis Lyxén, i dag i The (International) Noise Conspiracy och Invasionen.

Själv spelar jag i ett band som heter For the Record och vi kan lyssnas på här.

På vägen till jobbet lyssnade jag emellertid på det här:

Strife - Force of change

Resistance in a time of mass self-destruction
Makes the few who walk the straight edge
A growing force of change

Committed through gripped by the plague of a nation
Consumed by intoxication
and confined by a crippling greed

In...my...rage

I walk the path of true change
Commitment sworn in the name
Of those who still walk the straight edge
Convictions held to my grave


Trevlig helg på er, nu åker jag på Vårkonferens med jobbet.

3 kommentarer:

Lars sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lars sa...

Det finns väl få genres som är så ingrodda, konservativa och motsatta förändring som just hardcore.

Och just sport-skolan av amerikansk hardcore är väl så konservativt borgerlig som den möjligtvis kan bli. Varenda text handlar ju om stoltheten i att "hålla ihop" som grupp inför något sorts vagt definierat hot mot "scenen". Och framför allt budskapet: Det var så mycket bättre förr, vad hände? (Med "förr" menar man då vanligtvis när Gorilla Biscuits spelade, även om de gnällde på exakt samma sak.)

Jämför detta med det konstanta vädjandet till transcendenta värden som "nationen", "traditionen" och "historien" inom konservatismen. Hur något reellt värde som fanns förut har gått förlorat. Hur vi, som godtyckligt definierad grupp, tydligen måste känna stolthet över just den godtyckliga grupp vi tillhör.

Något som jag däremot längtar efter, som inte riktigt existerar än, är nyliberal hardcore. Alltså hardcore med värderingsnihilism och en tydlig syn på människan som egoistisk och rationell. Inget tjat om transcendenta värden som "stolthet" inom någon jävla "scen", utan rationella beskrivningar av den ekonomiska människans värderingslösa jakt på överflöd och frihet. Go!

MartinE sa...

"Något som jag däremot längtar efter, som inte riktigt existerar än, är nyliberal hardcore."

Det kanske är dags för dig att starta ett band helt enkelt Lars =)

I övrigt spännande reflektioner kring hardcorescenen och jag kan hålla med om din analys. Tror dock inte att så många andra är villiga att göra det...