onsdag 27 juni 2012

Rätten att neka vem man vill

Jag har som privatperson rätt att neka andra människor tillträde till mitt hem. Det står mig dessutom helt fritt att välja utifrån vilka premisser jag nekar vissa individer att stiga in i min farstu. Kanske säger jag nej till en representant för Jehovas Vittnen, kanske nekar jag en känd bråkstake från att komma in på min fest.

Ovanstående exempel är fullt legitima och ingen skulle kunna ifrågasätta dem rent juridiskt. Om jag som butiksägare nekar någon tillträde till min butik riskerar jag i stället, i värsta fall, åtal för diskriminering. I andra fall riskerar jag olägenheter utan att ha några egentliga befogenheter att neka personer som med stor sannolikhet planerar att snatta.

"Butiksägare kan utfärda besöksförbud i dag, men om snattaren struntar i det är det inte mycket butiksägaren kan göra utöver att vägra personen att få köpa varor." -DN

Sedan Högsta Domstolen 1995 stadgade att man inte kan kalla det olaga intrång att under öppettider befinna sig i en lokal som var öppen för allmänheten har butiksägare inte kunnat gjort så mycket mer för att förhindra snatteri än att vänta på att ta folk på bar gärning.

Är det här verkligen ett rimligt förhållningssätt? Att jag som butiksägare inte har rätt att avgöra vem som får tillträde till min butik? Som ni kanske förstår så tycker inte jag det.

En butik är inte en offentlig och allmän inrättning. Det är någons arbetsplats och dess syfte är att tillhandahålla varor åt de kunder som väljer att frekventera butiken. Ingen skulle ha några synpunkter på att en bilverkstad nekar någon som stulit navkapslar tidigare tillträde. Varför ska inte en butiksägare kunna göra samma sak?

5 kommentarer:

Blandade karameller sa...

Samma hemfrid borde få gälla på krogen också. Ansvarig person ska få neka tillträde för dem som man inte vill ha som gäster. Detta utan att vederbörande via DO kan utverka feta skadestånd för diskriminering, Lagar ska avspegla den allmänna uppfattningen om vad som är rätt och riktigt.

John Arthur Ekebert sa...

I verkligheten fungerar avvisningen från butikerna som drabbats. En avslöjad snattare kommer i regel inte tillbaka, det händer endast i undantagsfall. och när det händer skeer det endast nån liten futtig gång till.
Jag vet att det i praktiken redan fungerar. Jag vet av erfarenhet att som avslöjad snattare blir man utslängd med buller o bong. ytterst sällan återkommer man. En livsmedelbutik agerar i verkligheten precis som du beskriver. det känns som om detta beror på allmän trötthet. Inte ekonomiskt iallafall med tanke på Icas chefers löner på halvmilionen i månaden. PS den största boven är chefen själv, han roffar åt sig mest av alla med mygel i kuliserna och högljutt gnäll utanför sin dörr. http://www.ekebert.se/snattare-ska-kunnas-portas/

Lasse sa...

Vet inte vad snattare "Ekebert" menar att ICA-chefernas lön har med saken att göra. Stöld är väl stöld, helt aoavsett hur mycket den bestulne tjänar? Eller har man rätt att råna alla som tjänar över en mioljon om året? Eller två? Var går gränsen ;-))?

Ragnfast sa...

ICA-handlarna är nog feta så det räcker redan. Så länge korrupta politiker ger sig själva flera tusen kronor mer i månaden är det inte mer än rätt att omdistribuera lite välstånd till de lägre samhällsskikten. Trist att det ska behövas, men samhället får de barn det förtjänar.

Paradigm sa...

Utan en lag av det här slaget så skulle butiksägare - av alla etniciteter - kasta ut zigenare ur sina butiker och då skulle det bli uppenbart till och med för PK-idioter att det som av gammelmedia och det politiska etablissemanget kallas för rasism inte nödvändigtvis är rasism.