Politiskt höger eller vänster

Jag läste en artikeln med titeln myten om höger och vänster på Misesinstitutets hemsida i går. Den tar upp en i mina ögon intressant diskussion om det politiska spektrumets förehavanden samt hur dessa ska förstås.

I alla väsentligt håller jag med om att de totalitära ideologierna kommunism respektive nazism/fascism har många liknande drag. De har olika utgångspunkter (klass, ras etc) men realpolitiskt blir utfallet mycket lika. Men betyder det att vänster- högerskalan är meningslös bara för att två totalitära ideologier påminner om varandra? Tveksamt skulle jag säga.

Om man tittar på vad det är som förenar dem blir nämligen bilden en annan. Statens rätt, kollektiv framför individ, planekonomi är i mina ögon något som kännetecknar vänsterideologier snarare än traditionella högerideologier.

Den enda mer uppenbara direkta skillnaden mellan de tu ligger delvis i vilka som anslutit sig till respektive ideologi. Där kommunism har en stark arbetarklassprägel har nazism/fascism en överklassdito. I övrigt är de, som Högerpartiets gamla valaffisch konstaterade, "samma andas barn".


Men om vi bortser från totalitära ideologier - merparten av alla individer som är vid sina sunda vätskor ansluter sig trots allt inte vare sig till kommunism eller nazism - är höger- vänsterskalan då fortfarande en myt och helt oanvändbar för att förstå den politiska världen?

Nej säger jag, men skalan är inte nödvändigtvis linjär. I stället brukar jag tänka på skalan som en cirkel där socialdemokrater och socialliberaler ligger nära varandra högst upp i cirkeln medan (icke-revolutionära) anarkister ligger bredvid libertarianer i cirkelns nedre del.

Även den bilden lämnar så klart en del frågetecken efter sig. Det är inte helt självklart att libertarianism ligger "till höger" om konservatism men bilden torde ändå ligga nära den bild som många har av det politiska spektrumet. Jag tycker därför ofta att cirkeln är mer användbar för förståelsen av politik än den linjära skalan.

Det finns således, enligt mig, fortfarande fog att tala om höger och vänster i politik. Var totalitära ideologier passar in torde dock vara mindre intressant. De ska bekämpas oavsett.

Nazister och kommunister, samma andas barn

Ingvar Kamprad var nazist när han var yngre.

En nyhet som knappast förvånar någon eftersom alla redan visste om det. Det har återkommande rullat runt i pressen de senaste 20 åren och Kamprad har bett om ursäkt varje gång.

Man skulle kunna tro att frågan var utagerad och att det inte skulle finnas något nyhetsvärde i att rapportera om Kamprads förflutna längre. Men så är tydligen inte fallet.

Jag försvarar inte Kamprads ställningstaganden, och jag håller med om att det är märkligt att så sent som 2010 framhålla Per Engdahl som en stor man (oklart om Kamprad menar det på ett personligt eller politiskt plan dock) men det är över 60 år sedan Kamprad var medlem i en nazistisk organisation. Att det fortsatt kan generera spaltmeter så gott som årligen är dock lite märkligt.

Särskilt som vi i Sverige har nu högst levande personer som fortfarande inte har tagit avstånd från att de under 70-talet hyllade Pol Pot (Jan Myrdal). Vi har även kulturpersonligheter i Göteborg som fortfarande bor i kollektiv uppkallade efter kommunistiska terrorister.

Varför döms inte dessa personer efter samma måttstock som Kamprad? Varför skrivs det inte spaltmeter om deras ungdomliga (och även nutida) tveksamheter?

Och varför öppnas inte arkiven över Stasi-svenskarna när vi ändå är där och gräver?

Nyheter: Exp1, Exp2, SvD, DN, DM, AB, F.