Friskhetens pris

För ett par år sedan tog SKL fram en rapport (som jag skrev om här) där det framgick att kostnaderna för vård och omsorg hade ökat mer än vad befolkningstillväxten egentligen borde gett vid handen. Mätperioden som SKL utgick ifrån startade 1980.

I dag påbörjar DN en artikelserie om svensk sjukvård som verkar konstatera samma sak. Trots alla larmrapporter om brist på resurser så kostar svensk sjukvård mer än någonsin.

Det verkar dock som att vi i dagsläget får mer valuta för pengarna i form av räddade liv och fler friska människor. Något som så klart är både glädjande och roligt.

I artikeln står det emellertid något som jag tycker är lite märkligt. Det står att samhällen lägger ner en större del av BNP på sjukvård ju rikare det samhället blir. Betyder det att vi blir sjukare ju rikare vi blir, eller handlar det helt enkelt om att vi tycker att vi får råd att lägga pengar på sjukvård i större utsträckning?

Eller beror det kanske på att det är vården i sig som blir dyrare ju svårare fall vi lyckas ta hos an?

Jag har så klart inga svar men jag gissar på att allt av det ovan nämnda spelar in. Den ytterligare frågan blir då hur långt den här utvecklingen kan gå. Hur mycket dyrare är det rimligt att sjukvården blir? Och vem ska egentligen betala för fördyringen?

Något som behöver tas in i beräkningen framöver är det som debatterades i DN här om veckan, det vill säga medikaliseringen av tillstånd som egentligen inte är att betrakta som sjukdomstillstånd.

Kan man få ner den samhälleliga kostnaden för behandlingen av den typen av tillstånd frigörs så klart pengar för mer specialiserad vård. Vilket bör vara det som ska stå i fokus.

Beroende på den kommande kostnadsutvecklingen så det kan även vara rimligt att se över vad som ska bekostas av det offentliga och vad som ska bekostas av den enskilde. Det offentliga kan rimligen inte stå för alla kostnader i längden. Inte om kostnadsutvecklingen fortsätter i samma takt i alla fall.

Förhoppningsvis kan Borgkommissionens rapport finnas med som underlag i de framtida diskussionerna på området.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, AS.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, Ekonomi, borgkommissionen, SKL.

Välfärdens framtida finansiering - ett delat ansvar?

Nu har den kommit - Borgkommissionens rapport. Den presenterades lite kort på DN-debatt i dagens tidning och ansatsen verkar självklar, hur finansierar vi framtidens välfärd? Och kommer vi att ha råd?

Kraven ökar på vård och omsorg, inte bara på att den ska finnas utan också på hur den utförs. 40-talisterna har börjar gå i pension och andelen äldre per yrkesverksam kommer att fortsätta öka under många år framöver.

Det är därför lovvärt av Timbro och Arena Idé att gå samman på det sätt som man har gjort. Det borgar för en bredare ansats och jag tror att förslaget om att nästa regering, oavsett vilken det blir, bör tillsätta en utredning om välfärdens framtida finansiering bör hörsammas. Den här frågan berör alla i Sverige och vi som är unga nu behöver få veta vad vi kan vänta oss från det offentliga när vi blir äldre.

Spontant verkar flera av förslagen som presenterades i DN som rimliga men nu återstår att läsa själva rapporten.

Läs även andra bloggares åsikter om borgkommissionen, timbro, arena idé, välfärd, politik,