Sverige och Nato

Att svenskar aldrig har varit särskilt intresserade av ett medlemskap i Nato är väl kanske i sig inte en nyhet som platsar på DN-debatt. Svenska medborgare i gemen anser fortfarande att Sverige är ett neutralt land och att oroligheter i omvärlden är någon annans ansvar.

Ulf Bjereld har dock rätt i att frågan om medlemskap kommer att fortsätta vara en icke-fråga så länge inget parti väljer att driva den mer aktivt.

Inom Moderaterna finns det en viss opinion för ett medlemskap. Främst bland partiets mer försvarsvänliga falang. Trycket i frågan är dock tämligen lågmält bortsett från enskilda personers engagemang.

Inom Folkpartiet finns också företrädare som är för medlemskap och dessa är väl egentligen de enda som har hörts uttala sig i frågan under de senaste åren.

Även KDU är för ett medlemskap men KD talar sällan eller aldrig om frågan.

Frågan är således, om inte död, så åtminstone livlös. Det är dessutom svårt att se att det skulle gå att få några större folkmassor engagerade i frågan genom en mer aktiv opinionsbildning.

Jag tror dock att medlemskapsfrågan är för viktig för att helt lämnas där hän. De som är för ett tydligare närmande till Nato måste börja säga det mer öppet samt argumentera för varför ett medlemskap skulle gynna Sverige.

Inflytande och nationell säkerhet är så klart de två främsta argumenten för ett medlemskap. Att Sverige, som fri västnation, bör vara med och ta ansvar för fred och säkerhet i andra delar av världen är ett annat.

Jag tror inte att det är omöjligt att på sikt övertyga opinionen om fördelarna av ett svenskt Natomedlemskap. Men för att övertyga opinionen så måste någon börja opinionsbilda.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sverige går från ord till handling

Regeringen har nu föreslagit att högst åtta JAS-plan ska skickas till Libyen för att bistå i den internationella insats som pågår.

Efterfrågat, och efterlängtat.

DN1, DN2, SvD, Exp.
Regeringen, AE.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, politik.

Ett dagsaktuellt historiskt inlägg i försvarsdebatten

Jag lyssnar i vanliga fall inte på Karl Gerhard. I går kväll föll det sig dock så att jag fick mig en liten Karl Gerhard-soaré till livs. Då sjöngs bland annat nedanstående kuplett, som man lätt skulle kunna tro var skriven här om dagen.

Lite elakt, men ganska underhållande.



När hela världen offrar miljon på miljon
på krut och kanon
har Sveriges nation
blott en försvarsminister, men inget försvar.

Den flotta vi har
man indrar och spar.
Försvarskommissionen ett praktverk gett ut
med följande visa beslut:

Vi ska inte tala om Bofors och Krupp.
Nej, nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla.
Vi var inte med när som krutet fanns upp
och tror inte det kan, tror inte det kan smälla.

Om fienden kommer från luften till oss,
då gömmer vi oss,
och då kan han ej slåss,
och hjälper ej det får vi sjunga förstås
att nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, politik.

Sverige och alliansfriheten

Att fortfarande, 2011, referera till Sverige som militärt alliansfritt känns inte bara naivt, utan rent av enfaldigt. Kärnvapen eller ej.

DN, SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, nato, politik.