Att svenskar aldrig har varit särskilt intresserade av ett medlemskap i Nato är väl kanske i sig inte en nyhet som platsar på DN-debatt. Svenska medborgare i gemen anser fortfarande att Sverige är ett neutralt land och att oroligheter i omvärlden är någon annans ansvar.
Ulf Bjereld har dock rätt i att frågan om medlemskap kommer att fortsätta vara en icke-fråga så länge inget parti väljer att driva den mer aktivt.
Inom Moderaterna finns det en viss opinion för ett medlemskap. Främst bland partiets mer försvarsvänliga falang. Trycket i frågan är dock tämligen lågmält bortsett från enskilda personers engagemang.
Inom Folkpartiet finns också företrädare som är för medlemskap och dessa är väl egentligen de enda som har hörts uttala sig i frågan under de senaste åren.
Även KDU är för ett medlemskap men KD talar sällan eller aldrig om frågan.
Frågan är således, om inte död, så åtminstone livlös. Det är dessutom svårt att se att det skulle gå att få några större folkmassor engagerade i frågan genom en mer aktiv opinionsbildning.
Jag tror dock att medlemskapsfrågan är för viktig för att helt lämnas där hän. De som är för ett tydligare närmande till Nato måste börja säga det mer öppet samt argumentera för varför ett medlemskap skulle gynna Sverige.
Inflytande och nationell säkerhet är så klart de två främsta argumenten för ett medlemskap. Att Sverige, som fri västnation, bör vara med och ta ansvar för fred och säkerhet i andra delar av världen är ett annat.
Jag tror inte att det är omöjligt att på sikt övertyga opinionen om fördelarna av ett svenskt Natomedlemskap. Men för att övertyga opinionen så måste någon börja opinionsbilda.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar