Dagens snackis, förutom att Håkan Juholt har föreslagit att Stefan Holm ska leda Socialdemokraternas arbetsgrupp mot barnfattigdom, är gårdagens ESO-rapport om integrationen på arbetsmarknaden.
I den hävdas det att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla samt att det kan vara problematiskt för integrationen att föräldraförsäkringen gäller fullt även för nyanlända med barn.
Att människor väljer möjligheten att stanna hemma med sina barn om de får möjlighet torde inte överaska någon. Att vårdnadsbidraget kan ha en lockande effekt för någon som ändå inte har så hög inkomst borde inte heller vara det.
Att från det gå till att kalla vårdnadsbidrag för kvinnofälla borde dock vara ett långt steg. Men inte i svensk debatt inte. Här är vissa saker bra och vissa dåliga. Punkt.
Att föräldraförsäkringen har en långt mycket större effekt på arbetsmarknaden, för alla, än vad vårdnadsbidraget har kommer vänsterdebattörerna troligtvis att se mellan fingrarna med. För den får man absolut inte förändra. (Om man inte vill individualisera/kvotera den vill säga.)
Det många debattörer missar är dock att vårdnadsbidraget främst finns till för att öka valmöjligheterna i ett genomreglerat och snedvridet system. Om du som förälder väljer att ditt barn ska gå på förskola så subventioneras du med ca 100 000 kronor per år (maxtaxa). Om du väljer att stanna hemma med barnet så får du ingenting.
Staten har alltså sagt att det egentligen bara finns ett önskvärt sätt att ordna sin barnomsorg på. Förskola eller inget. I ljuset av det så är vårdnadsbidraget en liten strimma av valfrihet.
Bäst vore dock att skapa någon form av likvärdighet mellan olika omsorgsformer, förslagsvis genom ett barnavdrag. På så sätt skapas neutralitet och människor får själva välja vad de gör med pengarna.
Har man ett avdrag behövs inte heller föräldraförsäkring eller vårdnadsbidrag (men kanske någon form av lagstadgad rättighet att vara ledig från jobbet under barnets första år).
Familjerna själva får välja hur de lägger upp sin tid och sin planering, utan statlig/kommunal inblandning. Många kommer säkert välja förskola för sina barn ändå, men inte alla. Och det borde vara huvudmålet med familjepolitiken. Att familjerna själva bestämmer hur de planerar sin vardag.
DN, SvD, SyD, R&D, CC1, CC2.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, familj, politik, samlevnad, skattetryck, socialförsäkringar, välfärd, vårdnadsbidrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar