Sverige behöver NATO

Säg NATO och jag tror att gemene man på sin höjd har en uppfattning om vad det är, men egentligen inte bryr sig nämnvärt om vad de gör, vad dess status i Sverige är eller hur Sverige förhåller sig till dem. NATO är helt enkelt inte en fråga för de flesta.

På elitnivå (eller vad man ska kalla det) diskuteras dock NATO med jämna och ojämna mellanrum. Borgerligheten brukar vara för och fredsrörelsen och vänsterpartierna emot. Socialdemokraternas hållning har dock varit något mer ambivalent.

Under kalla kriget var det ingen tvekan om vilka som var Sveriges fienden, inte ens för Socialdemokraterna. Utåt hävdade man alliansfrihet men i verkligheten samarbetade man tätt med både NATO och USA. Framför allt utbyttes information.

Nu står vi i en situation där Sverige kan sågas befinna sig i limbo i förhållande till försvarspakten. Vi deltar i insatser och övningar, men vi är formellt inte medlemmar och har därför inte något att säga till inom organisationen i fråga.

För mig förfaller det rimligt med ytterligare närmanden till NATO. Sveriges påstådda alliansfrihet är sedan länge endast en myt. Vårt försvar har genomgått en metamorfos, från nationellt försvar till insatsförsvar, och passar därför bättre för den typ av operationer som NATO deltar i.

Vi har dessutom ett egenintresse av att ingå i en försvarspakt som kan garantera Sveriges intressen i händelse av krig (delvis med anledning av den ovannämnda metamorfosen).

För vår egen säkerhet, och för vårt anseende i världen, är således ett närmande till NATO det enda rätta.

DN1, DN2, SvD, Yle, HBL.

Sverige och Nato

Att svenskar aldrig har varit särskilt intresserade av ett medlemskap i Nato är väl kanske i sig inte en nyhet som platsar på DN-debatt. Svenska medborgare i gemen anser fortfarande att Sverige är ett neutralt land och att oroligheter i omvärlden är någon annans ansvar.

Ulf Bjereld har dock rätt i att frågan om medlemskap kommer att fortsätta vara en icke-fråga så länge inget parti väljer att driva den mer aktivt.

Inom Moderaterna finns det en viss opinion för ett medlemskap. Främst bland partiets mer försvarsvänliga falang. Trycket i frågan är dock tämligen lågmält bortsett från enskilda personers engagemang.

Inom Folkpartiet finns också företrädare som är för medlemskap och dessa är väl egentligen de enda som har hörts uttala sig i frågan under de senaste åren.

Även KDU är för ett medlemskap men KD talar sällan eller aldrig om frågan.

Frågan är således, om inte död, så åtminstone livlös. Det är dessutom svårt att se att det skulle gå att få några större folkmassor engagerade i frågan genom en mer aktiv opinionsbildning.

Jag tror dock att medlemskapsfrågan är för viktig för att helt lämnas där hän. De som är för ett tydligare närmande till Nato måste börja säga det mer öppet samt argumentera för varför ett medlemskap skulle gynna Sverige.

Inflytande och nationell säkerhet är så klart de två främsta argumenten för ett medlemskap. Att Sverige, som fri västnation, bör vara med och ta ansvar för fred och säkerhet i andra delar av världen är ett annat.

Jag tror inte att det är omöjligt att på sikt övertyga opinionen om fördelarna av ett svenskt Natomedlemskap. Men för att övertyga opinionen så måste någon börja opinionsbilda.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Är vapenexport utrikspolitik?

Det verkar i dag som att DN är för ett NATO-medlemskap samt ett djupare samarbete med internationella aktörer för att säkra väpnade insatser i mån av behov.

Vilket så klart är positivt. Sverige är redan en trovärdig aktör i de sammanhangen och det vore synd om utvecklingen skulle gå i motsatt riktning.

Jag har dock lite svårt att hänga med i turerna när man skriver att svensk vapenexport är en del av vår svenska utrikespolitik. När blev den det och hur menar man att det i så fall tar sig i praktiskt uttryck? (Brukar vi till exempel använda oss av vapenexport som påtryckningsmedel mot andra stater?)

Men framför allt; finns det andra exportområden inom det svenska näringslivet som DN anser är aktuella för en så pass långtgående inskränkt näringsfrihet som föreslås för vapenindustrin? Och menar man att nuvarande regelverk är otillräckligt?

Många frågor blev det.

JW, SyD, SR.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sverige och alliansfriheten

Att fortfarande, 2011, referera till Sverige som militärt alliansfritt känns inte bara naivt, utan rent av enfaldigt. Kärnvapen eller ej.

DN, SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, nato, politik.

Svenska intressen och Wikileaks

Sverige samarbetar med andra länder för att skydda sig själv och andra. I en värld av faror, terrorhot och länder med tveksamma intressen så vore neutralitet i sig ett svek mot dem som eventuellt behöver vår hjälp.

Att då, i ett land som de facto inte varit neutralt sedan första världskriget, uppröras över att Sverige samarbetar med till exempel NATO, samt utbyter information med andra länder är inte bara naivt, utan korkat också.

Det mest självklara vore dock att gå med i NATO fullt ut.

AB1, AB2, AB3, SD, Exp, TF, GH, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, SydS.

Läs även andra bloggares åsikter om wikileaks, nato, politik.