Fackligt arbete samma sak som politik?

I dagens DN skriver Hans Tilly att han är orolig över att Sveriges byggindustrier vill kväsa det politiska samtalet på landets byggarbetsplatser. Jag tror dock inte att BI och dess medlemsföretag bryr sig särskilt om vad deras anställda säger till varandra på jobbtid. Problemet torde i stället vara att Hans Tilly sätter likhetstecken mellan facklig verksamhet och politik, vilket det inte är... eller åtminstone inte borde vara.

Saken är dock den att mängder av lokala fackklubbar blir kampanjorganisationer för socialdemokrater så här i valtider, och det är faktiskt inte det som arbetsgivaren betalar den fackligt förtroendevalda för. På sin förtroendetid ska den personen arbeta med fackliga frågor till fromma för sin kollegor, och det är inte samma sak som att bedriva valrörelse, oavsett vad Hans Tilly anser.

Läs även andra bloggares åsikter om Hans Tilly, Byggnads, facket, politik, val2010,

...eller så subventionerar vi ingen industrisektor

plus tar bort alla handelshinder för den ena...

...och ser vilken som överlever.


Läs även andra bloggares åsikter om vapen, export, miljö, mp

Samma möjlighet till vård för alla

Per Gudmundson skriver i dagens SvD om Sverige och fördelningen av vård. Som jag har skrivit tidigare så var vården mer omjämlikt fördelad under föregående mandatperiod, trots det så fortsätter de rödgröna att vara mot vårdval, och då särskilt Vårdval Stockholm. Att fler får vård och att köerna är kortare nu verkar inte spela någon roll för den egna uppfattningen.

Inte helt oväntat så väljer socialdemokraten Peter Andersson att medvetet feltolka Gudmundson, som inte på något viss förespråkar fler privata försäkringar. Han konstaterar snarare helt krasst att Johnny Munkhammamar kanske inte hade klarat sig utan en privat sjukvårdförsäkring. Och det visar bara på hur dåligt den svenska sjukvården faktiskt kan fungera. Har man goda inkomster och kontaktnät så är det enklare att få vård, motsatt till vad vänsterpartierna vill ska vara fallet.

Att referera till det holländska systemet är inte heller att argumentera för privata sjukvårdsförsäkringar på det sätt som Peter Andersson tänker sig. I Holland har man nämligen en statlig sjukförsäkringspeng som man bestämmer fritt över själv. Det är således fortfarande staten som betalar.

Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, socialförsäkringar, vård,

Min arbetsplats i valrörelsen

Utifall ni inte märkt det så pågår det en valrörelse där ute. Så här ser det ut i högkvarteret för Moderaterna i Stockholms stad och län just nu. Som ni ser så jobbar alla hårt för förnyat förtroende och valseger! Både Sverige och Stockholm behöver fyra år till av alliansstyre, så jobba på ni också.

Posted using BlogPress from my iPhone

Lars Ohly och (s)katten

Pensionärerna har blivet det har valets gunstlingar. Alla tävlar om att vilja sänka skatten mest, vilket så klart är trevligt, men när överbudspolitiken kommer från vänster så är det egentligen inte särskilt trovärdigt. Mellan 1994 och 2006 sänkte inte Socialdemokraterna pensionärernas skatt en enda gång, och nuvarande borgerliga regering har redan sänkt den två gånger. Så vem framstår som mest trovärdig? Missförstå mig rätt, jag uppskattar att valet handlar om skattesänkningar, jag tror bara inte att de rödgröna är ärliga i sitt uppsåt.

...och nu har Lars Ohly visat att de inte är det heller. Vad tror ni händer om han får bestämma? Sänkt skatt för pensionärer, eller höjd skatt för löntagare? Jag vet vad jag tror. Och jag tycker att det känns ganska tydligt vad Ohly egentligen vill.

Läs även andra bloggares åsikter om Ohly, Pensionärer, skattetryck, val2010, politik,

Intervju med mig

För ungefär ett år sedan gjorde Per Dahl på tidningen Barometern en intervju med mig. Jag lägger upp den nu igen så att ni som inte följde min blogg förra våren också kan få möjlighet att höra vad jag sa då.

Läs och lyssna här.

Mycket nöje!

Läs även andra bloggares åsikter om konservatism.

Boktips

På grund av valrörelsen så hinner jag tyvärr inte blogga så mycket som jag skulle vilja. I dagsläget är det nog faktiskt bättre att följa mig på Twitter för att hålla koll på vad jag tycker... om man nu är intresserad av det.

Jag skulle dock vilja tipsa om en bok som jag just börjat läsa. Det är David Eberhards Ingen tar skit i de lättkränktas land. Jag tyckte bra om I trygghetsnarkomanernas land och den här boken följer i samma spår. Den här boken har dock en annan infallsvinkel då den försöker gå på djupet med alla kränkta människor i Sverige. Jag har inte kommit så långt men det är bra hittills. David skräder verkligen inte på orden och man känner igen mycket från våra dagstidningar.

Här kan ni läsa några andra recensioner av boken i fråga, både positiva och negativa.

Läs även andra bloggares åsikter om david eberhard.

LO hjärta SSU

Att SSU kampanjar för Socialdemokraterna är ju inte så konstigt. Att deras reklamfilm från i våras nu även har LO som avsändare känns kanske inte lika självklart. Nu är det dock så, vilket jag faktiskt inte kände till tidgare, att SSU formellt även är LO:s ungdomsförbund. Alltså inte bara Socialdemokraternas. Detta står att läsa om i SSU:s organisatoriska handlingsprogram.

Jag undrar om de ca 50 procent av LO:s medlemmar som inte röstar på något av vänsterpartierna tycker att det känns bra att ha SSU som kamporganisation?

Läs även andra bloggares åsikter om SSU, LO, socialdemokraterna,

Val i USA och sociala medier

Den senaste tiden har jag, trots annalkande val i Sverige, blivit mer och mer intresserad av amerikansk politik. Kanske beror det på att det ska bli extremt spännande att se vad som händer med majoriteten i kongressen i valet i november, kanske beror det på att jag är fascinerad av Tea Party-rörelsens frammarch och deras sätt att arbeta.

Intresset har i alla fall visat sig vara lätt att underhålla via Twitter. De flesta kongressledamöter och senatorer använder Twitter och nyhetsrapporteringen är faktiskt enastående. Man kan följa tidningar och bloggar och enskilda personer hur enkelt som helst.

På Twitter kan man även enkelt följa ett antal intressanta flöden, till exempel #tcot (förkortning av top conservaties on Twitter), #gop (Grand old Party, dvs Republikanerna) och #teaparty... om man är intresserad av vad den amerikanska högern gör vill säga. Man lär sig ganska snabbt och följa och själv använda hashtags när man väl börjar använda Twitter så tveka inte även om ni inte riktigt förstår vad jag skriver.

Till det här kan jag även rekommendera två iPhone-applikationer, iRightwing och iChristian. De kostar 7 kronor styck men i gengäld får man mycket spännande information och uppdaterade nyheter.

Så om du är intresserad av vad som händer i USA, skaffa Twitter och en iPhone. Och betänk; i Sverige har Adam Alsing flest följeslagare på Twitter med ca 10 000 personer. John McCain har över 1,7 miljoner... och han är långt ifrån värst.

Läs även andra bloggares åsikter om usa, Tea Party, sociala medier, Twitter, iPhone