Jag läser folkpartisten Jasenko Selimović på DN-debatt och slås återigen av den stora skillnaden i synen på medborgarskap i Sverige och USA. Jag har skrivit om synen på invandring och nationalitet tidigare och ni som minns det vet att jag tilltalas av det amerikanska förhållningssättet.
Dels på grund av att det inte råder någon tvekan om att alla som flyttar till USA bör ha medborgarskap som mål, och dels på grund av att det faktiskt krävs viss möda för att erhålla detta medborgarskap. När så väl sker så ses man som en självklar del av det amerikanska samhället och personen i fråga definierar sig som amerikan.
Det här betyder som bekant inte att alla amerikaner delar samma etniska eller kulturella bakgrund. Snarare tvärt om; USA är en otrolig smältdegel och som nation näst intill helt och hållet uppbyggd av invandring. I stället enas man kring en idé om vad USA symboliserar för dem som bor där. Personlig och ekonomisk frihet, religionsfrihet och "the american dream" utgör väven som binder ihop USA. Inte kulturell och etnisk bakgrund.
I Sverige däremot, finns en föreställning hos vissa att endast den som har sin etniska och kulturella bakgrund i Sverige kan betraktas som svensk. Det är en både snäv och förenklad föreställning då den inte tar hänsyn till Sverige som historiskt invandringsland eller till Sverige som framtida nation.
En nation är inte statisk, och vad som är svenskhet förändras över tid. Den som var vallon i en generation kan vara svensk i nästa, och vice versa. På samma sätt kommer Sverige fortsätta att utvecklas i takt med att människor flyttar hit, alternativt flyttar här ifrån.
Som Roland Poirier Martinsson skrev i SVD för en tid sedan:
Vi är nämligen i färd med att skapa nya traditioner. Imorgon kommer de att vara älskad vana. Morgondagen blandas med i dag som avspeglar igår – och morgondagen är eftersträvansvärd. I varje stund på vägen dit är Sverige svenskt, men att det finns ett svenskt som är oföränderligt och särskilt värdefullt är humbug.
7 kommentarer:
Nej, det tar inte en generation för en vallon att bli svensk, utan tre och ju mer främmande folk desto längre tid tar det.. Själv anser jag att utomeuropéer inte borde få komma hit över huvud taget. Amerikaner finns det inga - de har varken en gemensam historia eller kultur - men det finns svenskar; vi har bott här i tusentals år. Medborgarskap är något helt annat än att vara svensk.
Som sagt, eftesom det inte finns något amerikanskt folk, så betyder att vara "amerikan" för USA:s invånare just bara att ha medborgarskapet. Att inte se skillnad på etnicitet och medborgarskap är totalt ohistoriskt och ett typiskt svenskt missförstånd, eftersom många svenskar tror sig leva i en historiskt sett homogen nationalstat. Det är samma slags tankar som bl a lett till krigen i forna Jugoslavien. I Sverige bor många olika nationaliteter, varav några har lagskyddade rättigheter att få använda sin respektive språk i kontakt med myndigheter. Konsekvensen av ditt synsätt är bl a att vår enda "urbefolkining", samerna ska tvingas på eptetet svenskar, om de råkar vara medborgare i Sverige. Nej, låt oss i stället acceptera att många nationaliteter kan leva sida vid sida i Sverige, utan att behöva vara "svenskar". Det hindrar naturligtvis inte att tillhörigheten för många, i synnerhet sentida invandrare, kan komma att förändras. Låt detta ske i sin egen takt, och utan att uppifrån försöka omdefiniera "svenskheten". Sådant spelar bara chauvinistiska och främlingsfientliga krafter i händerna.
Fast att se skillnad på etnicitet och medborgarskap är ju precis vad jag gör. I Sverige lever människor med många olika kulturella och etniska bakgrunder, vilket jag skrev. Det hindrar inte att vi alla kan ha en gemensam "svensk" identitet, också.
Nja, du talar om etnisk "bakgrund", som om det är något man lagt bakom sig. Samerna har inte bara samisk bakgrund, de ÄR samer här och nu, inte nödvändigtvis svenskar. De kan dock inte vara samer UTAN att ha sin bakgrund i samisk kultur, likväl som en svensk inte kan vara svensk utan att ha sin bakgrund i svensk kultur. Man kan vara svensk utan att vara svensk medborgare, likväl som man kan vara svensk medborgare utan att vara svensk.
"Det här betyder som bekant inte att alla amerikaner delar samma etniska eller kulturella bakgrund. Snarare tvärt om" var det jag skrev. Jag skrev inte att de har lämnat den sig bakom sig. Och ja, man "kan vara svensk utan att vara svensk medborgare, likväl som man kan vara svensk medborgare utan att vara svensk". Jag har aldrig sagt att förändringar går över en natt eller att identiteter inte överlappar.
Martin Edgélius, om det är bara ett litet uns stake i dig, skriver du en artikel med titeln "Vem er kurd?", där du problematiserar och dekonstruerar det kurdiska på samma sätt som det svenska. Vågar inte? Förstår inte? Klarar inte av? Gillar bättre att vara oikofob ynkrygg? Det var det jag misstänkte.
Jag som själv utläning i detta land , efter 40-år i Sverige , har visa synpunkter i detta ämne ! Vad min erfaränhet sägger är följande ; man blev den nations barn , oavsätt föräldrarnas ursprung vart man levt ,gick i dagis,skolan mm ! Detta jag ser på mina barn som född i Sverige ! ( trotts 2-utläning somm föräldrar ! ?) Detta enlig min uppfattning visar hur viktig JUST omgivningens makt !
Ock utan in ock utvandring ( som folk gjort i alla tider !) folkgrupper kommer att utdö , hellt enkelt av inavel .
Skicka en kommentar