Missbruk av ord

Jag delar inte många uppfattningar med Åsa Linderborg, det råder det ingen tvekan om. Hennes åsikter är för mig ofta helt obegripliga till och med. Betyder det att jag anser att hon har gjort sig förtjänt av näthat?

Absolut inte. Inte hon, och inte någon annan.

Näthat, öppet hat och politiskt våld går hand i hand och är alla exempel på låga primitiva drifter som allt för många verkar ge efter för.

Sagda Åsa Linderborg skriver om detta i dagens Aftonbladet och att hon, eller någon annan, ska behöva leva i rädsla för tillmälen, påhopp och direkta hot är fruktansvärt och oacceptabelt. Jag har dock två problem med Linderborgs text.

Den första handlar om hennes terminologi. Fem gånger i texten använder Linderborg ordet "höger". Ett par gånger står det för sig själv men de andra gånger sitter det ihop med ord som "extrema" och "avgrunds".

Jag vet så klart inte om det är medvetet men jag får uppfattningen att Linderborg inte är så noga när hon skriver om vad som i hennes ögon verkar vara olika schatteringar på samma politiska flank. Högern är därmed allt som hon upplever står till höger om henne själv.

Saken är dock den att det som hon benämner extrem- eller avgrundshöger inte är höger över huvudtaget. Det hon beskriver är nazister, rasister eller främlingsfientliga populister. De har ingenting med den traditionella högern att göra men genom att skriva som hon gör så klumpar Linderborg ihop folkpartister med Sverigedemokrater och fascister. Det gör att debatten försvåras och förfulas.

Som sagt, jag vet inte om det är medvetet men slarvigheten med orden stör mig. Kalla nazister för nazister i stället. Blanda inte in högern. (Min kritik här handlar alltså om Linderborgs sätt att använda ord, inte hennes uppenbart utsatta situation som måltavla för ynkryggar bakom datorskärmar).

Det andra problemet som jag är med Linderborgs artikel handlar om hennes syn på politiskt våld. Jag upplever nämligen texten som hon tycker att en viss typ av politiskt våld är mer ok än annan. Hon skriver:

Dessutom pratar man om våldet som vore det lika stort från båda sidor, när det i själva verket går hundra högerdåd på ett som kan tillskrivas vänstern. Det ursäktar inte dem som spöar nynassar eller stormar Sverigedemokraternas möten, och att vänstern bara ger sig på våldsverkare medan högern attackerar alla de ogillar är inte heller något försvar, men en viktig skillnad.

Och visst, hon konstaterar att de som spöar nynassar inte ska ursäktas för något, men hon skriver också att det är "skillnad" på "att vänstern bara ger sig på våldsverkare medan högern attackerar alla de ogillar". Varför är det det? Varför är det intressant att försöka utröna eventuella skillnader i bevekelsegrunder? Varför är inte allt politiskt våld lika förkastligt? (Här fick hon dessutom in att "högern" ägnar sig år politiskt våld).

I mina ögon är våld just våld, och det kan aldrig vara accepterat som politisk metod. Aldrig.