Intressanta förslag från Lööf

I dag presenterar partiledare Annie Lööf (som i övrigt verkar ha en ganska svettig period i livet just nu) ett par intressanta förslag för arbetsmarknaden. De är på intet sett nya men klart värda att påminna om.

Det ena förslaget handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, något som skulle kunna göras ganska enkelt om man ville. Arbetsgivaravgiften består nämligen av ett antal olika delar där var och en motsvarar en post i socialförsäkringssystemet. Eller, alla utom en.

Den allmänna löneavgiften fungerar i dagsläget som en regulator för att hålla arbetsgivaravgiften på samma nivå över tid. När de andra procentsatserna förändras med anledning av förändringar i till exempel sjuktal förändras den allmänna löneavgiften så att totalen fortsatt ligger på 31,42 procent. Tas den allmänna löneavgiften bort ökar kopplingen mellan inbetalade medel och utgifter.

Det andra intressanta förslaget handlar om arbetsgivarens sjuklöneansvar. Lööf föreslår att ansvaret för den andra veckan tas bort för mindre företag. Som jag ser det är det enda rimliga att sjuklöneansvaret för arbetsgivaren tas bort helt och hållet. Om staten anser att jag som arbetstagare ska ha ersättning när jag är sjuk är det också rimligt att staten tar kostnaden för min frånvaro (eller kanske allra helst jag själv genom en privat försäkring, men där är vi inte riktigt än) och inte lägger den på någon annan.

Just ja, även förslaget om jobbpeng för arbetslösa verkar intressant och väl värt att testa.

Vilken väg väljer Centerpartiet?

Jag skrev i förra veckan att det kändes som att Centerpartiet trevade sig fram genom att kasta ut ett antal förslag för att se vad som fungerade. Då handlade det bland annat om föräldraförsäkringen där partiets jämställdhetsgrupp kommit fram till ett förslag som med stor sannolikhet inte skulle uppskattas i de egna leden.

I och med att Centerpartiets valberedning nu slutligen valt att förespråka Annie Lööf som ny partiordförande så torde dock just det förslaget ryka. Annie har varit en av partiets tydligaste kvoteringsmotståndare och något ska väl en partiledare ha att säga till om.

I övrigt så tror jag inte att valet av Annie kommer leda till några stora politiska förändringar inom Centern. De kommer med stor sannolikhet att fortsätta på den inslagna linjen med fokus på näringsliv och miljöfrågor.

Så oaktat diverse socialdemokraters förfasning över valet av Annie så är Centern trots allt ett parti med medlemmar som också tycker till om politiken. Att göra några stora omställningar eller helt förändra Centerpartiet skulle därför vara, om inte omöjligt, så åtminstone väldigt tidskrävande.

Jag tror inte heller att Annie är särskilt intresserad av några stora förändringar. Annie, som kommer från Värnamo och har stort väljarstöd i Småland, är djupt förankrad i Centerrörelsen. Hon är väl införstådd med landsbygds- och småföretagarfrågor (som är djupt sammankopplade) och hennes förtroende i frågor som rör individuell frihet är stort.

Att gräsrötterna i Centerpartiet skulle få svårt att känna igen sitt parti med Annie vid rodret tror jag inte. Nu blir i stället den stora frågan vilken post hon vill ha i regeringen?

Nyheter: AB, SyD, SvD, SvD2, HD, FB, SVT, Exp, DN, D, Exp2, BT.

Bloggar: Tokmoderaten, Böhlmark, Hökmark, Erixon, Ring Broman.

Än slank han hit, än (C)lank han dit

Det verkar som att Centerpartiet famlar lite i mörker just nu. Eller åtminstone gör sitt bästa för att synas. Kanske är det så att de testar lite olika frågor för att se vad som fungerar, utan att för den skull ha några riktiga ambitioner om att verkligen genomföra de förslag som läggs fram.

När det gäller föräldraförsäkringen så hoppas jag verkligen att partistyrelsen bara testar opinionen för att se vad som händer. Nu har partistyrelsen i Centerpartiet nämligen sagt sig vara för den kvotering av föräldraförsäkringen som partiets jämställdhetsgrupp föreslagit (och som jag skrev om här om dagen).

Som tur är så är favoritkandidaten till posten som Maud Olofssons efterträdare, Annie Lööf, mot förslaget som hennes partistyrelse nu går fram med. För hennes egen popularitet i partiet så tror jag att det motståndet bara gagnar henne.

En annan av Centerpartiets testballonger som känns mer tilltalande är förslaget om att andelen vård som bedrivs i offentlig regi "på sikt" ska minska till ca 50 procent.

I dag bedrivs ca 10 procent av all vård av privata aktörer (dock gemensamt finansierat och bekostat av offentliga medel). En siffra som gott och väl kan vara högre då det med stor sannolikhet skulle gagna vården som helhet (genom konkurrens, utveckling och effektiviseringar) samt den enskilda patienten som får tillgång till en bättre utvecklad vårdapparat med större valmöjligheter.

Om det är rimligt att sätta ett mål för hur stora andelarna av privat respektive offentligt utförd vård ska vara låter jag vara osagt men intentionen känns spännande. I Stockholms län har utvecklingen varit väldigt positiv för patienterna i och med att vårdval införts på allt fler områden. Det finns ingen anledning att stoppa eller hindra den utvecklingen. Den ska i stället bejakas genom ständig utveckling och utvärdering för att tillse att vi får ut mesta möjliga utkomst av de skattekronor som betalas in.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4.