Politikens inflytande

I går skrev jag färdigt min skrivuppgift inför nästa helgs strapatser med Svenska Nyhetsbyråns skribentskola. Uppgiften var att skriva en krönika anpassad för ledar- eller kultursida, och resultatet ser ni nedan. Man skulle kunna säga att det är skrivet på ett för mig känt tema. Håll till godo.

Vad är egentligen politik? Är det politik när folkvalda individer fattar beslut som rör oss alla, eller åtminstone folkflertalet? Är det politik när jag och min fru diskuterar hur vi ska fördela vår kommande föräldraledighet?

Vissa kanske skulle säga att verkligheten hamnar någonstans mittemellan. Eller ja, för de flesta råder det ingen tvekan om att de folkvaldas beslut i riksdag eller kommunfullmäktige är politik. Våra enskilda beslut hemma vid köksbordet påverkas dock i allra högsta grad av de beslut som fattas i folkvalda organ och är därmed, åtminstone i någon mån, politiska beslut.

Nu önskar visserligen jag, att de beslut som jag och min fru fattar, ska vara så opolitiserade som möjligt. Jag vill att vi ska kunna välja efter eget huvud vad vi bedömer vara bäst för oss, just i detta nu. Tyvärr står dock, ibland i alla fall, de folkvaldas beslut i vägen.

I Sverige har det dock funnits en rörelse som agerat under parollen att allt är politik. I stället för att bedriva opinion för sin sak, och försöka att få folk med sig på hur de tycker att folk bör välja och agera, så har de suttit i folkvalda församlingar och skapar regelverk som styr andra (köksbords)beslut i en viss riktning.

Man har alltså inte litat på att man har tillräckligt goda och förnuftiga argument för att få folk att fatta ”rätt” beslut genom aktiv opinionsbildning. I stället har man gått in bakvägen (eller uppifrån kanske man ska säga) och reglerat omvärlden efter eget tycke. Att allt sägs vara politik leder alltså, i deras värld, till att allt också kan regleras. Genom bestämmelser och lagar försöker man få människor att gå i takt mot Utopia.

Och det här har ju onekligen visat sig vara ett ganska lyckat projekt. Genom ekonomiska styrmedel ser man till att familjer inte kan välja det alternativ som man kanske helst skulle vilja när barnen är små, man gör det så dyrt som möjligt att välja något annat alternativ än förskola när barnen börja bli några år, och man tillåter inte föräldrar att på egen hand ta ansvar för sina barns skolgång genom att undervisa dem i en lugn och trygg miljö i hemmet.

Så i viss utsträckning så är mina beslut politiska. De fattas i alla fall i en politisk kontext. En kontext som du och jag allt som oftast inte har något inflytande över. Nu kan man fråga sig; är det verkligen rimligt? Varför ska politiker som inte känner till min vardag, styra mina beslut i en viss riktning?

På vissa områden behöver vi enhetliga lagar som i viss utsträckning är baserade på moraliska utgångspunkter. Man bör till exempel kunna dömas för våld som man utsätter andra för. Men på andra områden, där ingen annan än jag eller min familj påverkas, ska staten eller kommunen verkligen lägga sig i där?

Som jag ser det bör lagstiftning vara neutral och enhetlig. Om man ses som en familj med försörjningsplikt för varandra i ett offentligt system (till exempel om man behöver försörjningsstöd) så är det rimligt att man också ses som en enhet i skattelagstiftningen. Och om man bedöms vara kapabel att uppfostra sina barn i hemmet, så är det också rimligt att man har rätt att undervisa sina barn i samma hem.

Jag är övertygad om att människor som får göra egna val, utan påtryckningar via ekonomiska styrmedel, kommer göra val som gagnar den egna familjen. Helt enkelt för att det är det som är utgångspunkten för de allra flestas vardag.

Så visst, det mesta runt omkring oss är baserat på politik. Det är bara inte min politik.

 

Dagens länkar (från Konservativa tankar)

I dag blir det bara två tips på inlägg. Alice Teodorescu och Kalle Bäck har båda gett sig in i debatten kring kvinnors valfrihet. Mycket intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om sambeskattning, samlevnad, äktenskap, politik, nyheter, länkar, blogg.

Tvåsamhet och företagande

Via Fredrik Segerfeldt fick jag i går nys om en studie som verkar hävda att tvåsamhet och eget företagande är de enskilt viktigaste faktorerna bakom lycka och välmående. Samtidigt skriver Expressen att ensamhet kan göra dig sjuk.

Om vi vill att staten ska bidra till människors hälsa och välgång bör den alltså satsa på dessa två saker. Något som skulle kunna göras via till exempel frivillig sambeskattning av gifta par med barn och fri företagsamhet (för att räkna upp några av mina käpphästar).

Abstract (till studien i fråga)

Our cross-sectional and panel results suggest that marriage or cohabitation is a strong positive determinant of life satisfaction. The effect of having any children in the household is neutral for couples, whereas there is a sizeable negative effect for single-parents. In accordance with previous literature, we estimate a negative effect of unemployment and a positive effect of self-employment, compared to full-time employment.

While we do find a positive association between satisfaction and being in the top of the cross-sectional income distribution, there does not seem to be a general relation with income. Instead, we find that having some economic margins is a much stronger and more robust predictor of life satisfaction.

Spännande måste jag säga.

Ingerö, Bergh, Exp.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, sambeskattning, samlevnad, politik.

sambeskattning

Varför jobbar ingen hårdare för ett återinförande av sambeskattning av äkta makar? På samma sätt som vårdnadsbidraget nu finns som ett alternativ (förutsatt att man bor i en kommun som har valt att tillämpa det) så borde också sambeskattning vara ett alternativ för de äkta par som vill det.

Att bilda familj är ett stort ekonomiskt åtagande, men nödvändigt för samhällets fortbestånd. Om samhället kan uppmuntra till familjebildning och barnafödande så bör det också göra det. Sambeskattningen togs bort 1972 (som en del av den vänsterretorik som då flödande får man anta). I dag finns dock inga argument för att inte återinföra denna för familjerna så viktiga självbestämmandeåtgärd. Gör det valfritt på samma sätt som det redan är i Tyskland.

(Blev just uppmärksammad på att KDU jobbar för ett återinförande av sambeskattningen. Så att ingen skulle göra det var tydligen att ta i. Jag ber om ursäkt för det Dag.)