Politikens inflytande

I går skrev jag färdigt min skrivuppgift inför nästa helgs strapatser med Svenska Nyhetsbyråns skribentskola. Uppgiften var att skriva en krönika anpassad för ledar- eller kultursida, och resultatet ser ni nedan. Man skulle kunna säga att det är skrivet på ett för mig känt tema. Håll till godo.

Vad är egentligen politik? Är det politik när folkvalda individer fattar beslut som rör oss alla, eller åtminstone folkflertalet? Är det politik när jag och min fru diskuterar hur vi ska fördela vår kommande föräldraledighet?

Vissa kanske skulle säga att verkligheten hamnar någonstans mittemellan. Eller ja, för de flesta råder det ingen tvekan om att de folkvaldas beslut i riksdag eller kommunfullmäktige är politik. Våra enskilda beslut hemma vid köksbordet påverkas dock i allra högsta grad av de beslut som fattas i folkvalda organ och är därmed, åtminstone i någon mån, politiska beslut.

Nu önskar visserligen jag, att de beslut som jag och min fru fattar, ska vara så opolitiserade som möjligt. Jag vill att vi ska kunna välja efter eget huvud vad vi bedömer vara bäst för oss, just i detta nu. Tyvärr står dock, ibland i alla fall, de folkvaldas beslut i vägen.

I Sverige har det dock funnits en rörelse som agerat under parollen att allt är politik. I stället för att bedriva opinion för sin sak, och försöka att få folk med sig på hur de tycker att folk bör välja och agera, så har de suttit i folkvalda församlingar och skapar regelverk som styr andra (köksbords)beslut i en viss riktning.

Man har alltså inte litat på att man har tillräckligt goda och förnuftiga argument för att få folk att fatta ”rätt” beslut genom aktiv opinionsbildning. I stället har man gått in bakvägen (eller uppifrån kanske man ska säga) och reglerat omvärlden efter eget tycke. Att allt sägs vara politik leder alltså, i deras värld, till att allt också kan regleras. Genom bestämmelser och lagar försöker man få människor att gå i takt mot Utopia.

Och det här har ju onekligen visat sig vara ett ganska lyckat projekt. Genom ekonomiska styrmedel ser man till att familjer inte kan välja det alternativ som man kanske helst skulle vilja när barnen är små, man gör det så dyrt som möjligt att välja något annat alternativ än förskola när barnen börja bli några år, och man tillåter inte föräldrar att på egen hand ta ansvar för sina barns skolgång genom att undervisa dem i en lugn och trygg miljö i hemmet.

Så i viss utsträckning så är mina beslut politiska. De fattas i alla fall i en politisk kontext. En kontext som du och jag allt som oftast inte har något inflytande över. Nu kan man fråga sig; är det verkligen rimligt? Varför ska politiker som inte känner till min vardag, styra mina beslut i en viss riktning?

På vissa områden behöver vi enhetliga lagar som i viss utsträckning är baserade på moraliska utgångspunkter. Man bör till exempel kunna dömas för våld som man utsätter andra för. Men på andra områden, där ingen annan än jag eller min familj påverkas, ska staten eller kommunen verkligen lägga sig i där?

Som jag ser det bör lagstiftning vara neutral och enhetlig. Om man ses som en familj med försörjningsplikt för varandra i ett offentligt system (till exempel om man behöver försörjningsstöd) så är det rimligt att man också ses som en enhet i skattelagstiftningen. Och om man bedöms vara kapabel att uppfostra sina barn i hemmet, så är det också rimligt att man har rätt att undervisa sina barn i samma hem.

Jag är övertygad om att människor som får göra egna val, utan påtryckningar via ekonomiska styrmedel, kommer göra val som gagnar den egna familjen. Helt enkelt för att det är det som är utgångspunkten för de allra flestas vardag.

Så visst, det mesta runt omkring oss är baserat på politik. Det är bara inte min politik.