Under helgens pass med Svenska Nyhetsbyråns skribentskola tillbringade vi nästan fem timmar med att prata om pressetik. En viktig del i den diskussionen handlade om de regleringar som Tryckfrihetsförordningen lägger på det tryckta ordet. Det fick mig att, som så ofta annars verkar det som, tänka på fenomenet hets mot folkgrupp. Den här gången var det dock inte särskilt långsökt eftersom lagen om hets mot folkgrupp står med i Tryckfrihetsförordningen.
Regleringen om hets mot folkgrupp handlar om att man i uttalande eller i meddelande som sprids inte får "hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning."
Ovanstående är i mina ögon problematiskt på flera sätt. Till att börja med är regleringen redan i sin ursprungliga formulering tvivelaktig eftersom den motarbetar sitt eget syfte, i alla fall om man anser att syftet med lagar är att alla ska behandlas likvärdigt och objektivt.
Här pekar nämligen lagen om hets mot folkgrupp ut vissa grupper som mer skyddsvärda än andra. Lagen gör således skillnad på olika grupper i samhället och säger att det är värre att hetsa mot vissa men inte mot andra. Den är således inte neutral och objektiv.
(Något som för övrigt gäller lagen om hatbrott också.)
En annan kritik som bör framföras mot lagen i fråga är att den inte reglerar något som inte redan regleras i förbuden mot olaga hot och förtal. Förutsatt att man önskar se en neutral lagstiftning vill säga. Något som borde vara eftersträvansvärt för de flesta.
En rimlig rättsstat bör således inte skapa särregleringar för vissa grupper. Om man anser att alla är lika mycket värda kan man inte ha en lagstiftning som ger den som hotar homosexuella ett hårdare straff än den som hotar till exempel hundägare (eller vilken grupp man nu inte gillar). Olaga hot är olaga hot.
Nu kom jag dessutom på ett annat problem med lagen. Att ha en lag som stadgar att jag, som del av en förment homogen grupp, kan åtala någon (trots att jag inte varit närvarande vid det påstådda brottet) är att grovt åsidosätta individen i rättsstaten.
Se där, ytterligare ett argument mot en dålig lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar