I dagens SvD skriver Anna Laestadius Larsson följande om EU-kommissionens kommande förslag om kvotering till bolagsstyrelser:
"Vad man än principiellt tycker om kvotering har det visat sig vara det i särklass mest effektiva sättet att uppnå en förändring".
Hon tycker därför att det är skamligt att Sverige tillsammans med Storbritannien jobbar emot förslag på EU-nivå.
Bortsett från att det är fel i sak (i Sverige har vi till exempel ingen kvotering, trots det går andelen kvinnor i bolagsstyrelser upp, något den med stor sannolikhet hade gjort även utan "hot" från tidigare regeringar) så visar det på en märklig syn på politik.
Det spelar tydligen ingen roll vad man tycker om en särskild åtgärd. Om den är rimlig eller står i paritet till någon form av berättigat krav från det offentliga. Målet är förändring, till varje pris verkar det som.
Så går det när man bara ser kollektiv och inte individer. Människor blir bara spelbrickor som man kan hantera hur man vill för att uppnå politiska resultat. En ganska otäck inställning om ni frågar mig.
SvD1, SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar