När man växer upp inom Svenska Missionskyrkan (som jag gjorde) så ligger det nära till hands att man någon gång under sin barndom går med i scouterna. SMU-scouterna var länge det som barn- och ungdomsverksamheten inom SMK inriktade sig på, om man bortser från kyrkans barntimmar och liknande.
Jag blev "Nying" i 9-årsåldern, för att därefter få bli fullfjädrad scout i 11-12-årsåldern. Jag kan inte påstå att jag alltid njöt under under de år som jag var engagerad men sett så här i backspegeln så inser jag att jag inte skulle vilja vara utan de där åren.
Jag upplevde härliga vandringar i skog och mark, jag fick åka på läger och träffa människor som jag aldrig hade träffat annars, jag lärde mig att hantera kniv och yxa, jag kan knyta knopar och jag vet hur man gör upp eld.
Åren i scouterna försåg mig således med kunskaper som jag har burit med mig sedan dess. Flera av dem har dessutom kommit till användning fler än en gång. Precis som Robert Baden-Powell hoppades att det skulle fungera.
Just nu byggs ett gigantiskt lägerområde upp i Skåne. Där ska 40 000 scouter snart samlas för att i två veckor ha vad som för många av dem kommer vara de roligaste veckorna hittills i sina liv.
Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.
DN, D1, D2, HD, SVT, SR, KB.
Läs även andra bloggares åsikter om gemenskap, scout, kultur.
1 kommentar:
Många mödisar kommer där att sprängas.
Förlåt jag kunde inte låta bli...
Skicka en kommentar