Allemansrätt och äganderätt (igen)

Med risk för att verka tjatig så tänkte jag skriva lite om Allemansrätten. Miljöminister Andreas Carlgren öppnar nu nämligen upp för inskränkningar i Allemansrätten. Något som vore välkommet. Som det är i dag utnyttjar nämligen kommersiella intressen Allemansrätten, trots att den egentligen inte tillåter den typ av verksamhet som till exempel bärplockningsföretag och fiskeföretag ägnar sig åt.

I en debatt i Aktuellt (börjar 3.37 in i klippet) i går, mellan Naturskyddsföreningen (NSF) och LRF, framfördes faktiskt ganska bra argument från NSF. Tyvärr hamnar de, i mina ögon, i fel slutsats (LRF hamnar mer rätt men det argumenterade dåligt för det).

Mikael Karlsson konstaterar nämligen att det redan i dagsläget finns lagstiftning som stadgar att man inte får förstöra i skog och mark. Problemet med den lagstiftningen, som jag ser det, är dock att den kommer in först i ett skede när eventuell förstörelse redan har ägt rum. För sent således.

Därför är det nödvändigt med någon form att kontrakt mellan markägare och den som eventuellt vill utnyttja det som finns på marken. Och om det ska ses som en inskränkning av Allemansrätten, ja, då får det gärna göra det. I mina ögon går nämligen äganderätten före.

Det ska bli spännande att se vad Naturvårdsverket kommer fram till i sin översyn av Allemansrätten. Egentligen så borde ju gällande lagstiftning vara nog, men eftersom den inte efterföljs så behöver något göras. Och det för att säkra både äganderätten och allemansrätten.

DN, S1, S2, FLF, Exp, NS.

Läs även andra bloggares åsikter om allemansrätt, allemansrätten, äganderätt, politik.