Bärplockare och allemansrätt

Staffan Danielsson, centerpartistisk riksdagsledamot, har helt rätt i dagens Expressen när han säger att den svenska allemansrätten måste diskuteras.

Ett system som tillåter att företag låter 10 000-15 000 personer (per år) plocka av markens frukter (bär, svamp etc) helt utan ersättning till markägaren är inget annat än en grov kränkning av äganderätten. Det har dessutom ingenting med allemansrättens ursprungliga syfte att göra.

Det ska bli spännande att se vad Staffan föreslår i den motion han skriver att han har för avsikt att lägga i riksdagen i höst. I väntan på den så kan ni söka här på bloggen samt på min gamla blogg för att se vad jag har skrivit i frågan tidigare.

(Min semester är föresten slut nu så det kommer med stor sannolikhet bli mer aktivitet här på bloggen framöver.)

Äganderätt och allemansrätt

För de flesta framstår allemansrätten som en urgammal hävd. En kvarleva från en annan tid som fortfarande reglerar hur vi som privatpersoner får lov att röra oss i skog och mark.

Faktum är dock att allemansrätten är en relativt ny företeelse. En företeelse som, trots att den är inskriven i grundlagen, formellt inte är lag. Naturvårdsverket skriver:

"Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar (2 kap. 15 § regeringsformen). Men allemansrätten är ingen lag och det finns heller ingen lag som exakt definierar den. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet."

De lagar som "sätter gränser för vad som är tillåtet" är bland annat Miljöbalken. Men trots att Naturvårdsverket skriver att allemansrätten i grunden gäller "för enskilda individer och inte grupper" så har man ändå inte lyckats presentera en utredning som på ett tillfredsställande sätt tar den enskilda äganderätten i beaktande.

Allemansrätten är nämligen till sin rättsliga natur ett intrång i äganderätten. För trots att allemansrätten formellt sätt endast gäller enskilda individer, och att Miljöbalken reglerar frågor om skador på skog och mark, så finns det i princip ingenting som hindrar kommersiella intressen från att nyttja/utnyttja andras mark för egna ändamål.

Frågan har främst handlat om att bärplockningsföretag och liknande verksamheter organiserat går ut på andras mark utan lov och utan att betala ersättning till markägaren. Ett agerande som Naturvårdsverket helt enkelt inte verkar vilja göra någonting åt.

Något som med rätta upprör LRF. För även om Miljöbalken och skadeståndslagstiftning reglerar ersättning vid skada på mark så förtar det inte det faktum att allemansrätten inskränker äganderätten (vilket jag skrivit mer utförligt om tidigare här, här och här).

Nyheter: DN, SJ, Land, Land, SR, GP, UNT, HD, MU.

Allemansrätt och äganderätt (igen)

Med risk för att verka tjatig så tänkte jag skriva lite om Allemansrätten. Miljöminister Andreas Carlgren öppnar nu nämligen upp för inskränkningar i Allemansrätten. Något som vore välkommet. Som det är i dag utnyttjar nämligen kommersiella intressen Allemansrätten, trots att den egentligen inte tillåter den typ av verksamhet som till exempel bärplockningsföretag och fiskeföretag ägnar sig åt.

I en debatt i Aktuellt (börjar 3.37 in i klippet) i går, mellan Naturskyddsföreningen (NSF) och LRF, framfördes faktiskt ganska bra argument från NSF. Tyvärr hamnar de, i mina ögon, i fel slutsats (LRF hamnar mer rätt men det argumenterade dåligt för det).

Mikael Karlsson konstaterar nämligen att det redan i dagsläget finns lagstiftning som stadgar att man inte får förstöra i skog och mark. Problemet med den lagstiftningen, som jag ser det, är dock att den kommer in först i ett skede när eventuell förstörelse redan har ägt rum. För sent således.

Därför är det nödvändigt med någon form att kontrakt mellan markägare och den som eventuellt vill utnyttja det som finns på marken. Och om det ska ses som en inskränkning av Allemansrätten, ja, då får det gärna göra det. I mina ögon går nämligen äganderätten före.

Det ska bli spännande att se vad Naturvårdsverket kommer fram till i sin översyn av Allemansrätten. Egentligen så borde ju gällande lagstiftning vara nog, men eftersom den inte efterföljs så behöver något göras. Och det för att säkra både äganderätten och allemansrätten.

DN, S1, S2, FLF, Exp, NS.

Läs även andra bloggares åsikter om allemansrätt, allemansrätten, äganderätt, politik.

Kommersiella intressen och allemansrätten

Det är väldigt positivt att DN i dag skriver om den översyn av tillämpningen av allemansrätten som Naturvårdsverket nu gör.

Jag har flera gånger tidigare skrivit om vikten av att äganderätten inte urvattnas genom att kommersiella aktörer bedriver kommersiell verksamhet på privat mark. Dessutom med hänvisning just till allemansrätten.

Om man frågar jurister tillåter egentligen inte allemansrätten den typ av verksamhet som till exempel bärplockningsföretag och sportfiskeföretag ägnar sig åt. Allemansrätten stadgar nämligen att man inte får göra åverkan på miljö och natur. Vilket storskalig kommersiell verksamhet nog ändå får sägas göra. Den gängse uppfattningen har dock varit att allemansrätten i sig tillåter verksamheten i fråga.

Min förhoppning är därför att Naturvårdsverket kommer fram till att det i framtiden kommer behövas någon form av överenskommelse mellan markägare och kommersiella aktörer. Det behövs, både för att skydda äganderätten och allemansrätten.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Allemansrätten ses över

Allemansrätten som den är utformad i dag skapar en del problem, särskilt i sammanhang där den ställs mot äganderätten. Den senare av dessa får i dagsläget stryka på foten då allemansrätten anses gå före.

Detta leder bland annat till att företag inom till exempel bärplockarbranschen kan anställa 100 personer som plockar bär på annans mark, utan att markägaren kan göra någonting åt saken.

Eller att sportfiskeföretag kan leda fiskegrupper in på privat mark i Östersjön och fiska i betydligt större skala än vad vattenägaren någonsin kommer att göra för egen maskin.

Nu verkar det emellertid som att Naturvårdsverket ska se över det överutnyttjande av allemansrätten som den hör typen av verksamhet innebär. För att inte säga det intrång i äganderätten som det innebär.

Ett mycket välkommet besked om ni frågar mig. Jag har tidigare skrivit om frågan ett par gånger och jag har då angripit det mer industriella användandet av annan persons mark för kommersiella ändamål.

Ett förfarande som man borde kunna komma till rätta med, utan att inskränka enskilda individers rätt att ströva i skog och mark.

SR1, SR2, SyD, ATL1, ATL2, ATL3, ÖA.

Läs även andra bloggares åsikter om allemansrätt, miljö, politik, vatten, ägande, äganderätt.

Allemansrätt vs. äganderätt

Kan det vara så att vi kan få en diskussion kring den svenska allemansrättens tämligen grova intrång i äganderätten? Det vore i så fall inte en dag för tidigt.

Vi får väl se om LRF lyckas komma överens om något med bärföretagen. Det torde dock stå klart för de flesta att bärföretagens systematiska utnyttjande av andras mark i kommersiellt syfte åtminstone borde kosta något.

Eller?

DN, DI.

Läs även andra bloggares åsikter om ägande, äganderätt, allemansrätt.