Människors förmåga till att dels skjuta upp saker, dels vilja ha kakan samtidigt som man äter på den, verkar onekligen vara starkt utvecklad. Och ingenstans märks det så väl som när kommer till barnafödande. Eller som den brittiska fertilitetsläkaren Gillian Lockwood säger till DN:
"– Förr jobbade kvinnor, gifte sig och sedan blev barnen grädden på moset. I dagens konsumtionssamhälle vill vi först resa, köpa hus och prylar. Barnen är den enda ”varan” eller ”upplevelsen” som vi medvetet skjuter på tills det är nästan för sent".
I fallet med nedfrysta ägg som DN skriver om i dag verkar det visserligen som att den enskilda individen betalar för behandling och lagring på egen hand. Vilket spontant känns bra eftersom jag generellt sätt är skeptisk till att det offentliga bekostar människors barndrömmar.
Att vänta så pass länge med att skaffa barn att det kanske är för sent kan i mina ögon inte övergå till att bli ett offentligt ansvar. Det är den enskilda individens val och den bör rimligtvis stå för det valet.
1 kommentar:
Jag är man. Vill egentligen inte resa, köpa massor prylar, hus eller förstöra och suga ut världen på dess resurser. Jag är snäll ser ganska bra ut. Tjänar inga stora pengar dock. Är 30 år, har aldrig haft sex. Har egentligen inte lust eftersom många kvinnor jag mött varit rätt otrevliga eller dramasökare, de trevliga har varit mina manliga vänners flickvänner haha. Så vad skall man säga om saken? Jo jag har tappat min tro på mänskligheten. Våldtäkter, mord, bilbränder, rån, hot, misshandel... allt detta i min egen stad bara. Allt elände runt om i världen får mig att inte vilja ingå i något förhållande som helst och sätta barn till denna värld. Samtidigt är detta val en aktiv handling där jag accepterar att den bidragsutnyttjande generationen föder barn i massor likt parasiter medan jag själv klipper grenen på släktträdet p.g.a. kanske ett logiskt snedtramp. Men det är mitt beslut dock med ett tråkigt utfall. Jag vill heller inte skaffa barn i protest mot människor med lägre IQ och EQ, fast det borde man kanske? Handlar detta i slutändan om den egna gruppens överlevnad?
Och tro mig, jag var inte så här invecklad för 10 år sedan. Då var man om vilken annan ungdom. Det är inte förrän jag såg världen som vuxen som jag förstod hur illa det var.
Skicka en kommentar