Svensken har emellanåt en något komplicerad självbild. I alla fall verkar det som det när man tittar på mediebilden av hur svensken agerar i vissa frågor. Hanne Kjöller tar i dag upp den kluvna inställning som gör att vi inte riktigt är bekväma med att fira nationaldag samtidigt som vi med nästan självklar patos utgår ifrån att hela världen gör precis som vi i alla lägen.
Det påminner mig om något som Roland Poirier Martinsson en gång sa; " Fransmän tycker att franska produkter är bäst för att de är franska. Svenskar tycker att svenska produkter är bäst för att de är bäst".
Den svenska självkänslan säger oss således att det sätt som vi har valt att agera på är att betrakta som objektivt rätt. Oaktat förutsättningar på andra platser. Och kanske är det just det som gör att så många svarar att invandrare bör dela grundläggande "svenska värderingar" för att bli svenska medborgare, något som Anderas Johannsson Heinö skriver om på DN-debatt i dag.
Eftersom våra värderingar är "rätt" värderingar så måste alla som bor i Sverige dela samma värderingar tycks många tänka. Men är det verkligen så? Nej, verkar Johansson Heinö mena och det menar även jag. Privata värderingar skulle jag säga är en ganska bräcklig grund att bygga en nationalstat på. Särskilt som tolkningen av vad som är "svenska värderingar" är lika många som det finns människor i Sverige.
En socialdemokrat har troligtvis inte samma uppfattning av vad som är grundläggande svenska värderingar som jag. Att då kräva att en nyanländ invandrare efter bara några år ska dela detsamma ser jag som omöjligt. Det man kan vara överens är i stället något helt annat, nämligen institutioner. Demokrati, yttrande- och religionsfrihet, lagar och regler, för att ta några exempel.
Dessa saker kan de allra flesta vara överens om utan att dela andra grundläggande värderingar. Johansson Heinö skriver:
En ny medborgarskapspolitik löser inte alla integrationens problem. Men den skulle markera en ny riktning för integrationspolitiken, som utöver reformer av arbetsmarknaden och bekämpning av diskriminering också erkänner det bortglömda behovet av en samhällelig gemenskap.
Det är således på samhällelig nivå vi bör försöka hitta ett mer inkluderande förhållningssätt. Enskilda människors individuella värderingar är ganska ointressanta i det sammanhanget. Och som bekant tillåter de övergripande institutionerna som jag nämnde ovan att alla har rätt att fritt förfäkta sina åsikter.
Vem vet, med ovanstående synsätt kanske vi på sikt kan komma till en punkt då vi är bekväma med att fira nationaldag samtidigt som vi faktiskt kan erkänna att det förhållningssätt som vi anlagt på en viss fråga inte passar alla i alla sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar