Här om dagen skrev KDU:s ordförande Aron Modig en debattartikel på Brännpunkt. Den handlade om att det behövs hårdare tag mot ungdomar som kastar sten på poliser och han fick utstå mycket spott och spe för vad många ansåg vara en bristfällig analys av livet i områden där många lever i utanförskap.
Till exempel svarade Joel Ensjö att Modig "dra[r] alla över en kam och snabbt stämpla[r] ungdomar som ligister i största allmänhet. Något som Modig inte gör. Det Modigs debattartikel handlar om är de enstaka personer som vandaliserar och utsätter andra för våld. Det är inte att generalisera.
För visst är det så att det finns områden i Sverige där människor lever i utanförskap. Men upphör ens moraliska ansvar som individ verkligen om man lever ett utsatt liv eller i en i övrigt utsatt miljö?
Det är så klart svårt att svara helt generellt på den frågan men i allt väsentligt så är svaret nej. Något som den stora merparten av alla människor som bor i ekonomiskt svagare områden också verkar hålla med om eftersom de inte tänder eld på bilar eller kastar sten på polisen.
Så absolut, Sverige bör göra mer för att underlätta för människor att gå från utanförskap till innanförskap, primärt genom utbildning och arbete. Varje enskild individ har emellertid ett ansvar att dra sitt strå till stacken och gör vad de kan. Och det innefattar inte vandalism och våld. Det moraliska ansvaret har alla i Sverige, oavsett ekonomisk situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar