Transsexualism igen

I dagens DN problematiserar Hanne Kjöller frågan om transsexualism och könsbyten. Jag tycker särskilt att hon resonerar väl kring rättighetsfrågan i debatten. För självklart kan det aldrig vara en mänsklig rättighet att skaffa barn.

Vissa kan och andra kan inte, och i det senare fallet har vi gemensamt kommit fram till att man under vissa omständigheter kan få samhällelig hjälp. Det betyder ingalunda att det är en rättighet.

Kjöller tar i sin artikel även upp medicinska komplikationer som jag inte kände till upp. Tydligen ökar risken för livmodercancer vid förhöjda testosteronvärden.

Ett viktigt medicinskt argument som kvinnor som opererar sig till män bör ta i beaktande. Och som den medicinska expertisen rimligtvis måste kunna ha någonting att kunna säga till om.

För som Kjöller skriver så kan den här frågan inte bara handla om vad ett antal aktivister tycker är ett idealtillstånd. Läkare är skyldiga att ta hänsyn till medicinska omständigheter som utsätter patienten för potentiell risk. Det gäller i alla lägen.

Något som får mig att tänka på det jag skrev i kommentarsfältet till mitt förra inlägg i samma fråga, nämligen att stora medicinska ingrepp som vi egentligen inte vet konsekvenserna av fullt ut kanske är bättre att låta bli.

Vi kan göra otroligt mycket med den medicinska vetenskapen i dag. Det betyder dock inte per automatik att vi bör göra allt som den medicinska vetenskapen anser är möjligt. I mina ögon handlar det om vilket samhälle vi vill ha, och vilken plats människan får i det samhället.

I en värld där kroppen ses som en föränderlig massa som kan manipuleras efter eget tycke riskerar människor att bli verktyg för vetenskapsmän och politiker som tror sig kunna skapa en bättre värld (eller "bättre" människor) genom medicinska ingrepp.

Jag vet att det låter dystopiskt men jag anser det vara svårt att argumentera emot att människan emellanåt har försökt/försöker med ovanstående (genom rasbiologi och nupp-tester för att nämna några exempel).

Frågan den medicinska vetenskapen alltid bör ställa sig blir därför, i mina ögon; vad öppnar vi i förlängningen för om vi gör det här?

Något som i vissa fall kan vara omöjligt att säga. I de lägena blir det desto viktigare att vara försiktig och i stället för att ta två steg framåt, kanske ta ett steg tillbaka.

Så vad har det här med transsexualism att göra?

Som jag ser det så handlar det om en försiktighetsprincip kring ingrepp som laborerar med människokroppen. Det ska alltid vara en sista utväg när alla andra valmöjligheter är uttömda.

Och när de väl görs så är det också rimligt att det finns ett tydligt regelverk som stipulerar under vilka omständigheter som samhället bidrar till ingreppet i fråga. Jag tycker fortfarande inte att det är särskilt konstigt.

Exp, GP, D, VI.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, cancer, dn, forskning, MR, Mänskliga rättigheter, politik, psykiatri, sjukvård, vård, Kön, Könsbyte.

Fortfarande en dålig idé II

Så var det dags igen. Ropen på allmän vaccinering mot livmoderhalscancer hörs återigen. Läs gärna vad jag har skrivit tidigare då frågan varit uppe för debatt (här och här).

Kortfattat kan man säga att jag inte tror att kostnaderna motsvarar det förväntade utfallet.

Läs även andra bloggares åsikter om cancer, HPV, politik, vaccination.

Vaccinering

Socialstyrelsen har beslutat att alla flickor i årskurs 5 och 6 ska vaccineras mot humant papillom-virus (HPV), trots osäker effekt och till stora kostnader. Personligen så är jag skeptisk och ser beslutet som populistiskt och som ett utslag av missriktad välvilja. I sin iver att visa handlingskraft mot livmoderhalscancer väljer man att satsa på det alternativ som ser mest effektfullt ut, i stället för det alternativ som bevisligen är det; nämligen cellprover.

Risken nu är att unga flickor och kvinnor invaggas i en falsk trygghet i tron att de är för evigt skyddande mot alla former av livmoderhalscancer, vilket ju faktiskt inte är fallet.

Sen går det även att diskutera hur rimligt det är att vaccinera en hel befolkning mot en sjukdom som drabbar ca 450 personer per år, och som dessutom redan minskar i antal på grund av att alla kvinnor erbjuds... gissa vad? gynekologiska hälsokontroller.