Cynisk bostadsplanering

I DN:s stockholmsdel i dag skriver doktoranden i konstvetenskap Christian Björk en intressant betraktelse över den sociala uppdelningen i Stockholms förorter (en uppdelning som även går att se i merparten av Sveriges alla större städer).

Björk menar att 1900-talets bostadsproduktion, i främst miljonprogrammen men även i tidigare planerade områden, inte bara råkade planeras på ett visst sätt utan det var högst medvetna val som gjordes. Helt uttalat till och med, även om vi inte har det med oss i tanken i dag.

Vilka val och åsikter var det då som låg till grund för samhällsingenjörerna när de ritade på Sveriges bostadsutveckling? Enligt Björk var det främst en föreställning om att lika barn leker bäst och att olika samhällsklasser därför bör hållas åtskilda i olika bostadsområden. Socialgrupp 1 för sig och socialgrupp 3 för sig, med tydlig åtskillnad i geografi och arkitektur för att grupperna inte ska blandas.

Detta sätt att tänka har lett till att vi har stora bostadsområden där det är nästan omöjligt att göra bostadskarriär eftersom det inte finns något annat än hyresrätter i närheten. Det leder också till en skarp uppdelning mellan människor som gör att man i princip aldrig möter människor som bor utanför ens eget bostadsområde.

Socialdemokraterna i Sverige hade en föresats att alla skulle få ett rimlig och modernt boende. En god föresats kan tyckas. Tyvärr kunde de inte låta bli att planera sönder utvecklingen och genom den bygga in problem i något som hade kunnat bli mer positivt.

I dag försöker man i större utsträckning blanda upplåtelseformer i nya bostadsområden, och då primärt genom att bygga bostadsrätter och hyresrätter. Genom att ombilda hyreshus i områden som domineras av hyresrätter skapas också förutsättningar för bostadskarriärer och möjligheten att bo kvar i ett område som man tycker om ökar, även när inkomsterna stiger.

I dag anser dessutom få att olika grupper i samhället per definition mår bäst av att hållas åtskilda, snarare tvärtom. Nu har vi dock de områden vi har och det är upp till oss att försöka göra det bästa av situationen.

Att ha vetskap om de ursprungliga val som gjordes vid planeringen av många av våra stora bostadsområden tror jag är en bra början för att kunna göra dessa bättre.