Jag; en skeptimist

Den som är konservativt lagd blir med jämna mellanrum anklagad för att ha en negativ människosyn. För att inte i tillräcklig utsträckning se till människans inneboende godhet och vilja till att göra gott.

Detta är, skulle jag säga, en vanlig missuppfattning. Vad konservatismen försöker att ha är i stället en så realistisk syn på människan som möjligt. Vi vet nämligen att människan är en bräcklig skapelse men att vi samtidigt är kapabla till stordåd.

Att få fram den kapacitet som leder till stordåd kräver dock att vi lever våra liv ständigt på vakt mot negativa influenser. Mänskligheten har som bekant en historia full av mindre smickrande företeelser bakom sig.

Vi är kapabla till de värsta av grymheter och det verkar tyvärr inte krävas särskilt mycket för att vi, till och med på samhällsnivå, ska börja bete oss avskyvärt mot varandra.

För att motverka sådant beteende krävs att vi ständigt arbetar med oss själva och med de utgångspunkter som vi låter styra våra liv. Moral- och etikfrågor måste vara ständigt närvarande och vi måste låta våra liv styras av förnuft snarare än av känsla. Av dygder snarare än av laster.

Denna insikt gör att jag är något som skulle kunna kallas för skeptimist. Jag är skeptiskt så till vida att jag utgår ifrån att vi som individer enkelt kan hamna i negativa spiraler som leder till destruktivt leverne. Men, jag tror samtidigt på människans inneboende kapacitet till att göra helt andra och mer positiva val.

Positiva val kräver emellertid att vi är medvetna om vad vi gör och varför, samt att vi erkänner de negativa sidor av oss själva som alltid lurar under ytan.

Vi är inte allt igenom goda, eller allt igenom onda. Vi är människor som för att göra rätt val behöver vägledning i livet. Vägledning som vi kan erhålla genom ett moraliskt samspel med vår omvärld och som i mina ögon bör hämta sin kraft ur den kunskap som 2000 år av kristen humanism lämnat till oss.

Denna kunskap förutsätter inte på något sätt att man de facto är kristen. Kunskapen är allmängiltig och allmänmänsklig och utgår från väl beprövad teori och praktik som de flesta rent spontant skriver under på, utan att för den skull kunna redogöra för det teoretiska bakgrundskomplexet.

För att kunskapen ska kunna praktiseras krävs dock att den ständigt reproduceras av oss, i samspel med varandra. Glömmer vi bort det hamnar vi ganska snart på ett sluttande moraliskt plan.

Frågor om moral, etik och dygder bör därför vara ständigt levande i ett samhälle som vill utvecklas på ett positivt sätt. Så tro på människan, men var ständigt på vakt. Vi är inte bättre än att vi alla kan falla om vi inte tänker oss för.