Om en statssekreterare eller ett statsråd går direkt från politiken till ett jobb i näringslivet, eller om personen i fråga måste vänta i ett år, påverkar det den kunskap som eventuellt bärs med in i det privata näringslivet?
Förespråkare för karenstid mellan politik och näringsliv verkar anse det. Jag är dock inte lika säker. För mig framstår kravet mest som ett spel för galleriet.
Dock inte sagt att det inte kan finnas problem med övergångar från en sfär till en annan, men som Per Bill konstaterar så bör svenska lagar rörande mutor, sekretess och trolöshet mot huvudman räcka i sammanhanget.
Karensförespråkarna bör därtill beskriva hur det ska gå till när någon rekryteras direkt från politiken. Det är en sak att införa karenstid vid till exempel maktskifte, men hur skapar man ett regelverk som är anpassningsbart vid direktrekryteringar?
Säg att en statssekreterare får ett jobberbjudande. Ska hon eller han då anmäla det och därefter sättas i karantän? I så fall har ju rekryteringen redan ägt rum och den blivande arbetsgivaren har accepterat att nyrekryteringen inte kommer kunna börja jobba förrän om ett år (om det är den karenstid som används).
Det påverkar dock inte den kunskap eller de kontakter som rekryteringen i fråga besitter. Det påverkar inte heller en eventuell jävsituation hos en statssekreterare som kan tänkas vilja vara välvillig mot en framtida arbetsgivare.
Bättre då att vara helt öppen när någon byter arbete så att det slipper uppkomma frågor om vems ärenden personen gått. Samt att från politikens sida inte vara rädd för att driva frågan om trolöshet mot huvudman om man misstänker att någon gjort en framtida arbetsgivare en tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar