I dagens DN Kultur recenserar PM Nilsson Martin Gelins nya bok Den amerikanska högern. En bok som jag skrev om i förra veckan och som jag för närvarande läser. Jag är förvisso inte färdig men jag skulle ändå vilja kommentera PM:s läsning.
PM skriver att Gelin i sin bok lyckas undvika det sedvanliga svenska sättet att skriva om amerikansk politik, det vill säga på ett raljant och fördomsfullt sätt. Och ja, Gelin förklarar på ett föredömligt vis hur de två stora falangerna av den amerikanska högern (den kristna och den libertarianska) faktiskt kan samarbeta så bra som de gör.
Jag hävdar dock att Gelin i stor utsträckning, särskilt när han skriver om den kristna högern, faller i samma fällor som övriga svenska journalister. Det är uppenbart att han till exempel inte kan låta bli att kalla dem för ultrakonservativa och extrema (med mera) i sina beskrivningar av deras åsikter och personligheter.
Dessutom är boken full av, vad som i mina ögon är, ganska grova anklagelser om en institutionaliserad rasism inom det republikanska partiet. Det verkar som att Gelin inte förstår att man kan vara emot ekonomisk omfördelning per se. Han bara måste klä sin egen förklaring till motståndet med etniska argument (att republikanerna är mot omfördelning för att det omfördelar pengar från vita till svarta).
Jag förnekar inte att det inom det republikanska partiet för 50 år sedan fanns personer som förespråkade fortsatt segregation i den amerikanska södern. Att ta det som intäkt för att dagens ekonomiska politik skulle vara baserad på en utbredd rasism är att göra det väl lätt för sig. Och det innebär att man använder sig av de sedvanliga schablonbilderna. Något som jag hade hoppats att Gelin skulle undvika.
Men det verkar inte vara så lätt för svensk media att skriva om USA, något som de senaste dagarnas skriverier om Todd Akin visar. Akin sa något helt uppenbart galet och felaktigt. Att det skulle få så ödesdigra konsekvenser för Romney och Ryans kampanj har jag däremot svårt att tro.
I USA är det knappast någon överraskning att GOP som parti är abortmotståndare. Det står som bekant i partiprogrammet och få eller inga republikanska kandidater skulle klara av att vinna några nomineringar på en pro-choiceagenda.
Svensk medias uppenbara skadeglädje i sammanhanget visar därför att man ingenting har förstått av vilka bevekelsegrunder som ligger till grund för mycket av den amerikanska politiken.
Akins försök till att förklara varför det inte behövs abort vid våldtäkt har jag aldrig hört någon ge uttryck för tidigare. De flesta motiverar det med att även barn som kommer till genom våldtäkt är egna individer med en egen rätt till liv. Det verkar dock ingen vara intresserad av att rapportera i Sverige.
Svensk media tenderar även att hänga upp sig på sådant som i våra ögon framstår som extra exotiskt och märkligt. Att merparten av debatten i USA just nu handlar om ekonomi är helt enkelt inte lika intressant för svenska journalister. Det är som att de tänker att det inte spelar någon roll att Obamas ekonomiska politik riskerar att leda USA i fördärvet. -motståndaren är mot abort ju!
Och så anklagar de republikanerna för att vara fixerade vid underlivsfrågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar