Ibrahim Baylan, mannen som under sin tid som utbildningsminister inte genomförde några minnesvärda reformer, visar i dag på DN-debatt att han tydligen inte lärde sig något under sin tid på taburetten heller.
Baylan presenterar på debattplats åtta punkter som sägs vara grunderna till en ny skolpolitik för Socialdemokraterna. Om den är särskilt ny låter jag dock vara osagt. För mig framstår den främst som gammal skåpmat.
Jag tänkte dock fokusera på två av de punkter som Baylan tar upp. Två punkter som är motstridiga men som Baylan ändå har med som likvärdiga utgångspunkter. Det handlar om punkterna 7 och 2.
I punkt 7 skriver Baylan att skolan måste ha höga positiva förväntningar på alla elever, vilket ju är en högst rimlig utgångspunkt. Problemet när Baylan säger det är att han redan i punkt 2 har visat att han för egen del inte har särskilt höga positiva förväntningar på alla elever.
Baylan vill nämligen tvinga kommuner att omfördela pengar "efter elevernas behov". Vad som är elevernas behov uttalas dock inte men eftersom punkten handlar om socioekonomiska faktorer så kan man ändå gissa sig till vad Baylan vill.
Socialdemokraterna, och vänstern i övrigt, verkar nämligen leva med en föreställning om att alla elever faktiskt inte är lika kapabla, eller åtminstone inte har samma möjligheter till att tillskansa sig kunskap.
Om du råkar vara invandrare, eller barn till invandrare (eller om dina föräldrar är arbetslösa), så räknar inte Baylan med att du kan prestera på samma sätt som andra elever. Därmed är du också i extra behov av stöd.
I min värld är inte det samma sak som att ha "höga positiva förväntningar" på alla elever.
1 kommentar:
Faktum är att Baylan var skolminister under 2 år.
Skicka en kommentar