Mellanmänsklig organisering

När alla andra skriver om Saudiarabien och hemliga avtal med FOI Grindsjön (som jag för övrigt bodde bredvid fram till i somras) tänkte jag återknyta till det här med vikten av en liberal stat och liberal lagstiftning som grund för att kunna göra konservativa livsval.

Jag tror på människans förmåga att för egen del avgöra vad som är bäst för den egna individen. Tillsammans med andra är vi dessutom kapabla att bygga samhällen, institutioner och ömsesidig system till gagn för flertalet.

Inget av ovanstående kräver emellertid en stat som reglerar mellanmänskligt beteende och beroende. Det går alldeles utmärkt att organisera på frivillig väg genom föreningar, församlingar och andra typer av sammanslutningar.

Jag skulle till och med säga att dylik organisering underlättas av frånvaron av regleringar ovanifrån. Den stat vi har bör därför i möjligaste mån tillåta, samt underlätta, mellanmänsklig organisering. Det vill säga; vara liberal.

Det betyder dock inte, vilket många kanske tror, att jag är relativist. Att jag inte har synpunkter på hur samhällelig organisering inom ramen för en liberal stat ska gå till. Det har jag så klart.

Min tilltro till människor gör att jag har stort förtroende för deras förmåga att fatta rationella beslut. Jag är dock fullt medveten om att människan är en bräcklig varelse som kan behöva hjälp och stöd i sitt beslutsfattande för att det ska få positiva konsekvenser, för den egna individen såväl som för omgivningen.

En viktig skillnad mellan mig och gängse socialist eller socialliberal är att jag inte nödvändigtvis anser att det är "staten" som ska bistå med hjälp och stöd till människors beslutsfattande. I stället ser jag att den kunskap som traderats inom den västerländska kristna traditionen ger en god grund att stå på i organiserandet av goda gemenskaper (en tradition som inte kräver att man är kristen eller i övrigt tror på Gud).

Denna tradition har funnits med oss genom seklen och över generationer och den bistår oss med grundläggande värderingar som underlättar för oss i vår gemenskap med andra. Den erbjuder dessutom ett förhållningssätt till vad som är den goda gemenskapen samt hur vi människor bör agera gentemot varandra. Kort och gott: den har visat sig vara framgångsrik som grund för samhällsbyggande och bör därför även fortsatt få finnas med som en viktig byggsten i vår samhällsgemenskap.

Och detta är så klart den grund för organisering som jag kommer att förespråka för det som i dagligt tal brukar kallas för civilsamhället, även om staten en dag helt plötsligt skulle försvinna. Det betyder dock inte att jag skulle vilja förbjuda andra typer av organiseringar.

Under tiden kommer jag förespråka att civilsamhället ges en starkare roll i sin nuvarande utformning så att människor kan göra de (konservativa) val som de själva vill. Och för det krävs det en liberal stat, eller åtminstone en liberal lagstiftning. Jag är nämligen övertygad om att merparten av alla individer, om de hade de ekonomiska möjligheterna att välja efter eget huvud, skulle göra val som socialliberaler och socialister inte skulle uppskatta.

Varför har de annars ägnat ett halvt sekel åt att reglera samhälls- och familjelivet i Sverige?