På DN-debatt i dag anklagar tre skribenter från Frihetssmedjan Regeringen för att vara visionslös samt ovillig att samarbeta med riksdagsoppositionen. Artikelförfattarna menar att dessa två saker obönhörligen kommer att leda till Alliansens valförlust 2014. Sedan avslutar de sin text med att skriva följande:
"Utan visioner om hur ett liberalt samhälle ska se ut och utan en idé om hur kartan dit ser ut kommer Alliansen att ha svårt att vinna nästa val."
Och visst är det så att Regeringen kan bli bättre på att berätta varför man gör som man gör, det är inte tu tal om det. Här krävs det dock att man i debatten gör två viktiga distinktioner.
Den första: Jag hade för några veckor sedan förmånen att få lyssna på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson. Hon konstaterade att stora visioner om ett perfekt drömsamhälle nånstans långt där borta lätt leder till totalitära tankegångar och låsta positioner.
Visioner bör därför grunda sig i värderingar som i stället ger en inriktning utan att sätta upp mål. Frihetssmedjan bör således definiera vilken typ av vision de efterfrågar.
För det andra: Frihetssmedjans skribenter bör även ta sig en funderare på huruvida der är en liberal stat eller ett liberalt samhälle de vill ha i första hand. Jag vill nämligen ha en liberal stat. Och det vill jag för att samhället (i bemärkelsen människorna/företage/organisationerna i det) i övrigt ska kunna vara konservativt.
Nu gissar jag visserligen att Frihetssmedjan vill att både stat och samhälle ska vara liberalt men det är ändå en viktig distinktion att göra för debattens skull. Det är nämligen annars lätt att hemfalla i det misstag Christer Sturmark och föreningen Humanisterna gör gång efter annan. Det vill säga att inte kunna se skillnad på stat och samhälle.
Så: vilken typ av visioner är det Frihetssmedjan vill ha, och vad är det egentligen som ska vara liberalt?
Uppdatering:
Frihetssmedjan utvecklar sina tankar från debattartikeln här.
3 kommentarer:
Politiskt sett har inte S varit särskilt ideologiska sedan Palme. Pragmatismen tog istället överhand. M har fullständigt fallit i glömska av sin ideologiska utgångspunkt efter ”nya M”. Visserligen en väl genomarbetad strategi, men där man övergav sina grundläggande ideal. Opportunismen tog istället överhand. C är numera lite av allt. FP, om någon, borde gå på universitetslektioner i idéhistoria, framförallt med tonvikt på liberalismens grundvalar och filosofier då peternalism och icke frihetliga strömningar fullständigt tagit överhand. Och så vidare. Konservativa, liksom iband även vissa liberaler anser sig ha Tatcher som förebild. Men avsaknar ofta själva helt en vison om vad de vill med stat och samhälle. Det är märkligt. Och framförallt inte bra när politiker enbart är förvaltare snarare än tänkare. Tänkarna finns istället på redaktion, i tankemesdjor, på PR-byråer och så vidare. Jag skrev mer utförligt om detta tidigare i veckan. Läs gärna mer och kommentera: http://segerjohansson.wordpress.com/2012/02/29/ideologi-och-kommunikation-hur-grundar-du-dina-stallningstaganden/
Mvh
Jag håller inte riktigt med, som du kanske förstår. Och jag hävdar att man måste kunna göra skillnad på visioner byggda på drömbilden av något och visioner som bygger på värderingar som tar avtramp där man befinner sig i dag. Som konservativ anser jag att det sistnämnda bör vara norm. Det betyder inte att jag inte har en idé om vart jag är på väg, eller åt vilket håll jag vill att samhället ska gå. Det betyder bara att jag försöker hålla mig så verklighetsförankrad som möjligt.
Ja men då är du kanske mer inne på utopi. Jag åsyftar inte visioner som är en drömbild utan reellt viktiga och som krävs som plattform för att kunna ta avstamp i något då man diskuterar sakfrågor. Annars tenderar det hela att bli just förvaltning och förvirring då man inte grundar sina beslut i något större sammanhang utan blir mer som ett finger i luften. Och konservatismen är ju om något betydligt mer än enbart förvaltning även om man i den bemärkelsen avser att konservera eller bibehålla traditionella och moraliska ideal vilket är grundläggande för er. Tatcher är ju dessutom en klassik konservativ men ändå en av de allra främsta visionärer och idealister som jag kan påminna mig om. Det betyder inte att hon inte var verklighetsförankrad? Ja, åtminstone i det stora hela : )
Skicka en kommentar