En samhälle präglat av valfrihet låter människor, i största möjliga mån, själva välja hur de lägger upp sin vardag, vilket arbete de går till, vilket äldreboende de ska bo på och så vidare. I Sverige har vi nu kommit så pass långt att man inom merparten av livets skiftningar kan välja det som passar bäst för den egna individen.
Det finns dock ett område där valfriheten är kraftigt beskuren i Sverige, nämligen skolområdet. Inte så att du inte kan välja skola. Det kan du i de flesta av landets kommuner. Däremot kan du inte välja bort den standardiserade skolan och själv utbilda ditt barn om du anser att det passar bättre för dig och ditt barn. I stället stadgar skolplikten att alla barn måste vara i skolan, oavsett om det passar dem eller inte.
Jag har skrivit om den här frågan tidigare (här och här) och i dag gör Roland Poirier Martinsson (RPM) det i sin kolumn i Svenskan.
RPM berättar om en av flera familjer som har känt sig tvingade att flytta till Åland för att kunna leva ett liv som passar dem. Så låsta är vi alltså i vår syn på skolan i Sverige. Vi har skapat ett system som gör att människor känner sig manade att lämna landet om de inte passar in i mallen.
Och det nuvarande systemet försvaras allra ivrigast av personer som i övrigt kallar sig för liberala. I synen på skolan har man dock valt en väg som är allt annat än liberal. En syn som i stället bottnar i den gamla socialdemokratiska tanken om den svenska enhetsskolan.
Det systemet lämnar dock mycket i övrigt att önska när det kommer till valfrihet och individanpassning.
Ett skolsystem som präglas av valfrihet rakt igenom bör därför öppna upp för möjligheten till hemskolning för de som vill. Kunskapskontroll går att lösa på andra sätt än genom att eleven tillbringar varje dag i skolbänken i en offentligt finansierad skolbyggnad.
3 kommentarer:
Jag undrar lite försiktigt varför du kallar bloggen "Konservativa Tankar"? "Ultraliberala Tankar" vore kanske mer passande. Jag tror att det finns många som är tacksamma för att den allmänna skolplikten gjort att de under skoltiden fått ett andningshål från föräldrarnas totala dominans över deras tankar. Det är en del i frigörelseprocessen, vilket är särskilt viktigt för barn som annars riskerar att fastna i expempelvis religiös sekterism. Barnen måste få en chans att välja något annat än deras föräldrar gjort. Det viktiga är då att den allmänna skolan inte är politiserad och ensidig, utan redovisar olika uppfattningar.
Eftersom familjen är viktigare än staten för mig så anser jag det vara mer rimligt att familjen för egen beslutar hur man bäst lägger upp sina barns utbildning. Ja, det kanske framstår som liberalt, men jag argumenterar också ofta för att lagstiftning bör vara just det... så att de som vill själva kan göra konservativa val.
Skolan är en privat uppfinning som förstatligades på 1800-talet. Inga "experter", inga politiker kan uppfinna skolan. Däremot "standardisera den" i den sociala konformismens namn. Så har också skolan vittrat bort, förruttnat, i hundra år. Den som inte tror på detta kan ju fundera över hur bilar eller telefoner skulle ha sett ut om man i "demokratisk anda" i 30 år arbetat på att ta fram telefonen eller bilen som "alla" ska ha i Sverige. Det var det man gjorde när man med LGR68, 1968, förstörde skolan i Sverige. Allt som hänt sedan dess är petitesser. Men skolan 1967 var sämre än den var säg 1912. Den var ju socialistisk. Dvs, statligt styrd. Det är det som socialism betyder.
För sk "liberaler" och andra vänstermänniskor är konsformism mycket viktigare än valfrihet.
Skicka en kommentar