lördag 26 februari 2011

Svenska kyrkan och gudsbilden

Jag verkar inte vara den enda som uppskattar Lena Anderssons ledare om Svenska Kyrkan. I dagens DN fullkomligt massakrerar hon den värdenihilism och ängslighet som Svenska kyrkan allt för länge stoltserat med. I rädsla över att stöta sig med någon så väljer man att vattna ut budskapet så till den milda grad att det inte längre betyder något.

Allt är ok, ingenting är fel, du kan tro som du vill, hur du vill och på vad du vill.

Det är svårt att tänka sig att Svenska kyrkan och dåvarande Svenska Missionsförbundet var så pass osams om försoningsläran att P.P. Waldenström grundade ett eget samfund.

I dagsläget skulle Svenska kyrkan antagligen bara säga att "det är klart att ni kan tycka/tro som ni vill... alla är välkomna här".

Jag blir onekligen lite trött på Svenska kyrkans oförmåga att ta ställning i religiösa frågor, och dess förkärlek för att ta ställning i politiska frågor i stället.

Jag är dock fortfarande medlem i Svenska kyrkan även om jag inte är aktiv där. Det finns ju fortfarande goda krafter inom samfundet. Mitt medlemskap handlar dock i dagsläget främst om kulturarv och traditionens bevarande. inte så mycket annat.

DN.
KLV, FK, 138, JI1, JI2, B.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

2 kommentarer:

Unknown sa...

Sexdebatt

Anonym sa...

Vad hette den där tidningen, den delades ut gratis och var riktad mot tonåringar, som man fick när man var yngre. Jag minns att de hade en frågespalt som läsare kunde skriva in till. De flesta frågor var av sexuell karaktär. Hur "vrickade" frågorna än var var svaret från spaltens orakel alltid (på ett ungefär) "om det känns rätt för dig så är det aldrig fel".