tisdag 24 januari 2012

Kulturvänstern som inte fanns

Kulturvänster. Smaka på ordet. De flesta har en föreställning om vilka som avses om man säger det. Många kan till och med nämna någon som man tycker tillhör gruppen.

Ingen verkar dock vilja tillhöra kulturvänstern. Alla fäktar med armarna så fort den kommer på tal.

"Jag önskar att jag hade en kulturvänster att frigöra mig från, revoltera mot" skriver Alakoski i Aftonbladet.

"Jag förnekar inte att det finns människor med stor makt som har hjärtat till vänster. Jag kan bara inte se exakt var deras dominans märks, eller var den förändrar livet för folk i allmänhet" skriver Malin Ullgren i DN.

Makten finns alltid någon annanstans. Aldrig där "vi" är verkar de hävda. Som om deras plattformar inget är värda. Trots att de båda skriver i Sveriges största tidningar.

Det är ungefär samma förhållningssätt som Socialdemokraterna alltid har haft. Trots långvarigt maktinnehav har makten, på något mystiskt sätt, alltid varit utom räckhåll.

Trots mångårig prenumeration till riksdagsplatser och statsrådsposter har företrädare inom socialdemokratin ändå refererat till sig själva som "arbetargrabbar" etc.

Juholt är bara en i mängden av socialdemokratiska företrädare som vägrar se sig själva som tillhörandes den makt de säger sig kritisera.

Om förhållningssättet beror på mindervärdeskomplex eller att man helt enkelt är oförmögen att se sin roll låter jag vara osagt.

Klart är i alla fall att ingen verkar vilja tillhöra kulturvänstern. Trots att det är deras pjäser som spelas på teatrarna, deras installationer som visas i konsthallarna och deras texter som publiceras på kultursidorna.

Axess, Axess, DN.

4 kommentarer:

Hurf sa...

Ungefär som att de på motsatta sidan förnekar att hela grejen sattes igång av Göran Hägglund som ett knep för att säga att alla som inte passar in i hans världsbild (däribland samtliga av Sveriges transpersoner) är overkliga och hålls vid liv för att det passar både sverigedemokrater och moderater? Den typen av förnekelse? Vi är inte guldfiskar, vet du. Och vi är inte dumma heller, de flesta känner Iran en tystnadsteknik när de ser den.

Stefan Spets Arleij sa...

Det enda som sitter till vänster på högermänniskor är plånboken, men så vet de också priset på allt men ingentings värde.

Joakim sa...

"Kulturvänstern" skulle lika gärna kunna kallas "den globala kommunist-judisk-negroida sammansvärjningen" _ d v s en en ganska så diffus och odefinierad konspirationsteori. Eller ett underligt sätt att rikta blickarna från det faktum att 98 procent av all kultur är höger. Inte partipolitiskt eller agiterande - men precis som högern vill ha kulturen, med reklamkanaler, Idol, Melodifestivalen, Itunes, Universal, Sony BMG, TV4, Disney etc etc etc. Det är makt om något!
På vilket sätt skulle t ex en pjäs på Teater Galeasen eller en debattartikel i DN kunna utgöra ens en snöflinga av hot mot den kulturella makten?

Joakim igen sa...

Sen kan man dissekera ytterligare och fråga sig på vilket sätt installationer på konsthallarna och liknande skulle utgöra kulturell makt. För visst är det dylikt det svenska folket vallfärdar till? ;)
Det är dessutom långt ifrån säkert att det går att avgöra någon politisk färg där i konsthallen, eftersom man ser ganska lite av agiterande konst nu för tiden. För inte kan det väl räcka med att upphovsmannen röstar på S eller V? För i såna fall är Jerry Williams, Henrik Schyffert och hans namne Dorsin också kulturvänster.