onsdag 25 januari 2012

Progressivt med progressivitet?

Jag tror också, precis som LO-ekonomerna på DN-debatt, att ett land mår bra av ett hyfsat enhetligt och lättförståeligt skattesystem. Ju fler specialregler, desto sämre blir överblickbarheten, och därmed i förlängningen också acceptansen för systemet i fråga.

Det kan således absolut finnas en vits med en bred överenskommelse i Riksdagen kring förutsättningarna för Sveriges skatteuppbörd. Jag tror dock inte att LO-ekonomernas förslag kommer ligga med i förhandlingsdelegationens underlag till diskussioner.

Bland annat för att de vill återinföra fastighetsskatten. En skattebas som de menar är stabil och därmed bör utnyttjas. Att den slog fel, och dessutom inte sa någonting om fastighetsägarens faktiska "förmögenhet" eller förmåga att betala (utan endast baserades på ett fiktivt värde) verkar de ha glömt bort.

Att LO:s ekonomer även vill införa än mer progressivitet i det svenska skattesystemet (som redan är fullt av det) genom att återinföra arvs- och gåvoskatten kommer förhoppningsvis inte heller tas upp i diskussionerna kring en ny eventuell skatteöversyn.

Det rättviseargument de för fram (utan att definiera vad rättvisan består i) haltar dock. Omfördelning är till att börja med inte samma sak som rättvisa.

För det andra är det i ett enhetligt skattesystemet rimligt att man skattar för inkomster som man själv har bidragit till att tjäna in (jämför med att man i dagsläget betalar skatt på vinster från tävlingar där man aktivt deltagit, typ frågesportsprogram, men inte på trissvinster som bara baseras på slump och tur).

Arv och gåvor torde i ett rimligt skattesystem falla under den senare kategorin. Om jag inte minns fel var det dessutom Socialdemokraterna som avskaffade arvs- och gåvoskatten.

Att ställa krav på miniminivåer för bolagsskatterna i EU:s länder känns inte heller helt genomtänkt, även om de slänger in en brasklapp om att skatteintäkterna ska stanna i respektive land. Att över huvudtaget öppna för gemensamma regler på EU-nivå torde vara att befinna sig på ett sluttande plan.

Jag tror hur som helst att det är positivt att det förs en debatt kring vårt skattesystem. Allt fler börjar dessutom snegla mot den överenskommelse som gjordes för 20 år sedan och fråga sig om det inte är dags igen. Och det kan det nog vara. Hur den ska se ut återstår dock att se. LO-ekonomerna får nog emellertid se över sina förslag en gång till.

Nyheter: SvD.

Bloggar: Böhlmark, Andersson.

5 kommentarer:

Erik Lidström sa...

Jag tycker det är värt att påpeka en sak. En av skatternas absoluta huvudsyften i Sverige är att skapa och vidmakthålla "a moral hazard" så att alla är beroende av bidrag. Om du läser Tanzi och Schuknecht, Public Spending in the 20th century ser du att skatter och subventioner i Sverige 1995 uppgick till 35,7 procent av BNP. Nettoresultatet var att de 40% fattigaste gick från 19,9 till 22,4 procent av andelen av BNP (data från 80-talet, men dessa saker ändras inte så snabbt). Alltså skulle man kunna sänka skattetrycket i Sverige med 33 procentenheter UTAN några fördelningspolitiska effekter över huvud taget. Sedan är dessutom "fattiga" och "rika" oftast samma personer. http://www.undertallen.se/2011/04/de-20-procent-fattigaste-ar-inte-manniskor/

martin-edgelius sa...

Det vore absolut önskvärt. Jag har dock inga illusioner om att skattetrycket kommer sjunka med så mycket inom den närmsta tiden :)
Tack för, som vanligt, bra tips!

Leif sa...

Arv och gåvor är redan intjänad eoch skattade pengar. Staten har INGEN rätt att beskatta samma pengar igen och stjäla pengar som folk har hårt arbetat ihop. Det är på ren svenska förjäkligt! Om någon avlider så ska inte en krona tillfalla staten, det ska gå till efterlevande. Jag sparar pengar för att det en dag ska gå till mina barn, inte staten. Detta stärker mig bara i mitt beslut att rösta på alliansen vid nästa val

martin-edgelius sa...

Det låter bra Leif!

Erik Lidström sa...

Jag och en del med mig hade i alla fall hoppats att någon sorts kvittning skulle komma till stånd. Klas Eklund utredde företagsstödet. Om det avskaffades så skulle åtminstone hälften av de sociala avgifterna kunna avskaffas. Min fru fick ett "kvinnolån" en gång. Även om man bara räknar med 10 kr i timmen för sitt jobb var det en förlust pga all administration. Sedan, en liten skattesänkning för barnföräldrar mot en sänkt subvention till dagis kan väl inte vara något som borgare borde vara emot...