tisdag 28 februari 2012

Assistans på vems villkor

Egentligen anser jag att staten inte ska ägna sig åt assisterad befruktning. Det bör rimligtvis vara en fråga för det civila samhället och den privata marknaden. Därför blir en utökning av vilka som kan tänkas vara berättigade till assistans delvis en icke-fråga. Systemet är ju "fel" redan som det är.

Jag funderar dock på hur man motiverar den nu föreslagna vidgningen av tilltänkta mottagare. Brännpunktartikeln handlar primärt om valfrihet och att ensamstående föräldrar är lika lämpliga föräldrar som föräldrar i par. Vilket kan ses som legitima skäl, absolut.

Anledning till att det offentliga bistår barnlösa par med assisterad befruktning ses dock inom vården som en medicinsk behandling då ofrivillig barnlöshet klassas som ett medicinsk tillstånd. Det är ofta en lång process som brukar börja med att ett par har försökt skaffa barn på naturlig väg under flera år (utan att lyckas).

Ovanstående medicinska tillstånd kan knappast sägas föreligga för någon som är ensamstående. Att utvidga rätten till assisterad befruktning till ensamstående kommer därför riskera att leda till komplikationer i vårdens gränsdragningar avseende vem som ska prioriteras.

Har den barnlösa ensamstående kvinnan med självklarhet samma "rätt" till assisterad befruktning som det barnlösa paret som försökt i flera år? Det tror jag inte att vårdapparaten kommer att anse. Om man nu inte anser att ofrivillig barnlöshet är en medicinsk komplikation, oavsett omständighet vill säga.

Så att utöka den offentliga vårdens ansvar i frågan är i mina ögon fel väg att gå. I stället borde man avreglera marknaden för assisterad befruktning och låta den som vill ha hjälp betala för det. Marknaden kommer med största sannolikhet inte bry sig om huruvida du är ensamstående eller gift.

Nyheter: DN, SvD, SR, ÖC, AB, N.

Bloggar: Böhlmark, Andreasson, Rudberg, Fagerlund.

7 kommentarer:

ME sa...

Jag tror du missförstår artikeln.

Ensamstående har idag inte rätt att få den typen av behandling i Sverige, även om de gör det privat. Regeländringen handlar i första hand om att ge ensamstående rätt att genomgå behandling, inte om att sponsra behandlingen.

Idag åker många ensamstående till Danmark eftersom de har en annan lagstiftning.

Frågan kring vad som bör och inte bör vara tillåtet är inte helt okomplicerad. Problemet med ditt sista påstående är därför att marknaden kanske heller inte kommer att bry sig om ifall du är dömd för misshandel, alkoholist eller på annat sätt olämplig som förälder, medan det idag finns vissa möjligheter för kliniker att säga nej med hänvisning till lagar.

Bo Grahn sa...

Håller med dig.
Dessutom hoppas jag du tycker som jag att vi iallafall inte skall ha anonyma donatorer.
Det är fel mot barnet.

martin-edgelius sa...

Nej, jag tycker nog att det är rimligt att ett barn ska kunna ta reda på sitt ursprung. Läsa gärna Peter Santessons text i frågan. Mycket intressant: http://inslag.se/journal/2012/2/28/problemet-med-att-tillata-insemination-av-ensamstaende.html

martin-edgelius sa...

ME: Tyvärr tycker jag inte att det framgår i artikeln vad som egentligen avses. Det vill säga om om ensamstående enkom ska få rätt att genomgå behandling, eller få rätt att få den sponsrad. Det är onekligen två olika saker och det behöver klargöras vad som avses.

Bengt Held sa...

Hej Martin!

ME har rätt. Vad debatten nu främst handlar om är om vi ska avskaffa det staliga förbudet (som gäller både för offentliga och privata kliniker) att inseminera ensamstående kvinnor. Hur det sedan ska regleras i detalj blir en senare debatt. När man införde möjlighet för lesbiska kvinnor att bli inseminerade lät man landsting och regioner själva avgöra om det ska vara samma eller olika patientavgift. Jag är själv för att lesbiska par ska få bli inseminerade och har tydligt kritiserat de få landsting som har högre avgifter för dem än för olikkönade par.

När det gäller ensamstående hävdar jag att situationen delvis är annorlunda. Redan när någon hävdar att ensamstående blir diskriminerade idag tycker jag men delvis devalverar ordet diskriminering. Ensamstående har ju oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet etc. samma möjlighet att försöka hitta någon partner. Det betyder inte att nuvarande förbud mot ensamståendeinseminationer måste vara kvar. Men själv skulle jag inte ha problem med att vissa landsting och regioner har högre avgifter för den gruppen.

Vill du läsa mer i detalj vad jag tycker kan du göra det här.

http://bengtheld.blogspot.com/2012/02/kd-har-bade-ratt-och-fel-om.html

Från bloggposten.

"Den invändning jag tycker kvarstår dock är den ekonomiska. Jag tycker vi ska ha ett generöst stöd för barnfamiljer. Det tjänar vi alla på, även vi som inte själva har barn. Men jag är inte beredd att låta någon ensamstående kvinna i 18 år får underhållsbidrag betalt av staten för att hon ville skaffa barn utan att ha en partner som var med och delade på kostnaden. När Sverige tillåter ensamstående kvinnor att bli inseminerade vid kliniker bör det finnas en tydlig regel om att hon själv ska kunna försörja barnet utan några bidrag andra än de generella typ barnbidraget."

Den sista delen håller du nog med om jag känner dig rätt. Kanske du som konservativ ibland tycker samma som jag gör som liberal HBT-aktivist. Akta dig Martin så vi inte blir för ense. :-)

Bengt

martin-edgelius sa...

Bengt: Den sista delen håller jag helt och hållet med om :)

Oskar sa...

Den här typen av beslut måste väl också innebära att män som blivit far mot sin vilja ska kunna välja bort barnet och dess mor utan några konsekvenser. De är ju bara ännu en spermadonator.