Gårdagens mest famösa text, alla kategorier (förutsatt att vi håller oss till etablerad dagspress vill säga), torde vara Maria Svelands artikel i DN Kultur. Den är ett under av orimligheter, felslut och falska anklagelser.
Även om jag håller med Sveland om att det finns oroväckande utvecklingar på sina håll i Europa, som absolut måste diskuteras och bemötas, så måste väl ändå en författare kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Eller?
I Svelands värld verkar emellertid allting som står till höger om henne själv endast vara en blandad åsiktisflora av mer eller mindre misogyna och fascistoida idéer. Ingen yttring inom borgerligheten är för liten för att inte kunna kopplas ihop med Breiviks vansinniga terrordåd och Göran Hägglund, Timbro, Axess och Pär Ström buntas alla ihop med Jobbik och andra extrema yttringar som Europa lever med just nu.
Att vara skeptisk till feminism och genusteori gör en i Svelands ögon till en kvinnohatare som endast ser kvinnor som sliddjur med syfte att föra den rena rasen framåt. Man tillhör dessutom samma tankekomplex som dem som hatar muslimer och homosexuella.
Det är inte utan att man blir helt matt av att läsa Svelands text.
Men vad ska Maria Sveland göra om det verkligen uppstår ett riktigt fascistiskt parti i Sverige? Eller bara åt dem som redan i dag faktiskt är misogyna muslimhatare? Vad ska hon använda för terminologi och ordval åt verkliga extremister när hon buntar ihop Fredrik Reinfeldt med allt annat som hon avskyr?
Ingen i samhället tjänar på att Sveland för debatten på det sätt som hon gör. Det enda hon bidrar till är att hon och hennes gelikar inte kommer märka något den dagen (alternativt inte få uppmärksamhet kring) någon form av verklig extremism tar fäste i den allmänna debatten. Då har de ropat på vargen så många gånger att ingen längre vet vad de gapar om. Inte ens de själva.
Något som visserligen redan verkar vara fallet, i alla fall om man tittar på Svelands sida av den politiska planhalvan. Där har man sällan problem med att härbärgera extremister, och man tar sällan eller aldrig avstånd från dem. Inte ens när AFA slår ner liberaler. Då är självrannsakan obefintlig och alla anklagelser om att vissa personers åsikter i det offentliga rummet leder till våld hos andra uteblir.
Så snälla Sveland, ta och sansa dig lite. Jag förstår att du ser världen i svart och vitt men jag tror att vi alla skulle tjäna på att du försöker nyansera dig lite.
Bloggar: Corren, Anna Ekström, Segerfeldt, Arpi.
11 kommentarer:
Mina tankar nedpräntade av någon annan. Underbart att läsa.
Det var så lite så!
Hej
Vi måste ha fått helt olika intryck från Svelands artikel. Du verkar se det som en attack på högerpolitiska värderingar vilket jag antar delar dina egna värderingar. Jag läste det som on hon försökte uppmärksamm hur hat och extremism växer sig starkare och mer accepterat i dagens samhälle, visst hon kunde ha använt mer exempel från vänster extremister för att jämna ut det, men jag tycker ändå att hon får fram sin poäng. Vilket är att HAT har tagit alldeles för stor roll i samhället i dag
Jag älskar speciellt hennes tes "män som inte våldtar tjänar på att män våldtar" WTF?
Nik: Ja, jag ser hennes artikel som ett sätt för henne att smeta ner allt hon inte gillar. Varför skulle hon annars nämna Timbro, Axess, borgerliga ledarskribenter etc? Ingen kan ärligt säga att de anser att dessa står för samma saker som till exempel Jobbik.
Andre: Extremt märklig tes. Jag vill inte läsa boken som hon hänvisar till.
"Något som visserligen redan verkar vara fallet, i alla fall om man tittar på Svelands sida av den politiska planhalvan. Där har man sällan problem med att härbärgera extremister, och man tar sällan eller aldrig avstånd från dem. Inte ens när AFA slår ner liberaler. Då är självrannsakan obefintlig och alla anklagelser om att vissa personers åsikter i det offentliga rummet leder till våld hos andra uteblir."
- Just det. Att a) hat och liknande förknippas systematiskt med den s k högerkanten, men b) ett verkligt samhälleligt problem som det vänsterextremistiska våldet, ser Sveland m fl uppenbarligen som en bagatell.
En smula märkligt, kan tyckas.
Bra analys av en osammanhängande partsinlaga av M Sveland i DN.
All-time-low för den pseudo-radikala vänstern på Södermalm, vilken Sveland personifierar.
Tack så mycket!
Hej, jag tycker det verkar som att grundpoängen i Maria Svelands text blir missförstådd av många. Hon redogör som jag bedömer det, för en idé om hur (politiskt) samtal förändras, i en riktning där högerextremism får mer inflytande. Detta tolkas som att hon använder ett retoriskt trick att bunta ihop sina motståndare (guilt by association). Det här missförståndet dök upp också när Åsa Linderborg drog kopplingar från utspel från KD till Breivik (och kanske även hon till texter publicerade i Neo, Axess och på Svd:s ledarsida och det klimat som Breivik agerar i), många reagerade på det. För mig är det konstigt att det skulle vara kontroversiellt att anta att (politiskt) samtal förändras över tid, och att det avspeglar en helhet i former av språkbruk, ställningstaganden, tidigare debatter etc. Se bara på hur liberalismens politiska historia ser ut i Sverige så framträder en tydlig bild av detta fenomen - okontroversiellt tycker jag. Det är denna typ av process som hon beskriver såhär: extremhögern har små kilar in mot mer salongsfähiga delar av debatten som då tar en mittenposition i förh. till denna extremhöger ("de har ändå¨en poäng någonstans men de är överdrivna"). Faran ligger i glidningen i begreppen, och den faran är reell. Jag tycker det finns många skäl till både självrannsakan och funderingar kring vilka forum man som borgerlig skribent vill medverka i.
Din kritik av att Sveland tar i för mycket är som jag ser det dels byggd på ett missförstånd (att hennes sikte är att beskriva hur ett debattklimat samverkar mellan olika poler i samtalet och att detta är föränderligt), dels är jag benägen att hålla med - glidningarna mellan små bovar och större bovar i dramat hon beskriver sker alldeles för hastigt och ja - då uppkommer det en effekt av någon slags ihopklumpning som om allt vore samma, som inte är bra.
Det blir dock paradoxalt att du avslutar din text såhär:
"... i alla fall om man tittar på Svelands sida av den politiska planhalvan. Där har man sällan problem med att härbärgera extremister, och man tar sällan eller aldrig avstånd från dem. Inte ens när AFA slår ner liberaler. Då är självrannsakan obefintlig och alla anklagelser om att vissa personers åsikter i det offentliga rummet leder till våld hos andra uteblir."
...vilket blir exakt samma grej tycker jag som du kritiserar henne för.
Här skulle jag vilja att du ger exempel (jag får anta att du menar "vänstern" som politisk planhalva) :
Är vänsterextremister (oklart hur det ska definieras) lika farliga som högerextremister?
Vad är det som det inte tas avstånd från?
När har AFA slagit ner liberaler? (jag säger inte att du har fel men detta är obekant, du får gärna redovisa omfattningen av detta)
MIn bedömning som vänster är att vänstern och inte minst feminismen har en bra och verserad debatt om våld och aggression och hur det går att motverka detta - min bedömning är att den är mycket mer avancerad och utmanande än borgerlig motsvarande.
EL: Min avslutning ska inte ses som att jag anklagar Sveland för samma sak som jag anklagar henne för, utan som ett exempel på att hennes antagande inte stämmer (eftersom hon inte tycker sig se samma tendenser på "sin" planhalva. Fallet om när AFA misshandlade liberaler kan du läsa om här: http://blogg.liberalapartiet.se/2012/01/12/liberala-partiet-utsatt-for-politiskt-vald/
Obehaglig nyhet med politiskt våld mot liberaler i Eskilstuna. Då vet jag din ståndpunkt. För mig framstår den som oförsiktig. Jag förstår inte heller varför det är intressant att anklaga vänstern för någonting du inte tror har någon effekt heller? Eller missförstår jag någonting här?
Skicka en kommentar