"Sent ska moralisten vakna" skriver DN på sin ledarsida i dag, implicerandes att moraliserande i sig är någonting negativt som man inte ska ägna sig åt. Och det stämmer så klart inte eftersom det, som i alla debattsituationer, är skillnad på sak och person. Det går därför alldeles utmärkt att moralisera över ett beteende utan att för den skull ha någonting emot personen vars beteende man har synpunkter på. En utgångspunkt som vi har svårt för i Sverige, jag vet, men så är likväl fallet.
Det var dock inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag tänkte i stället konstatera att jag i diskussionen kring steriliseringskravet endast har fokuserat på de fall där ett könsbyte görs rent fysiskt (i den mån det nu är fysiskt möjligt att "byta" kön) och därmed missat att det egentligen bara var en liten del av debatten.
Jag får väl dock glädja mig åt att jag knappast har varit ensam om att missförstå den mer övergripande frågeställningen, det vill säga hur man går till väga om man endast vill byta juridiskt kön. Något som trots allt är väsensskilt från att genomgå könsförändrande operationer för att efterlikna motsatt kön i största möjliga mån.
Dock inte sagt att det är ett förfarande som jag skulle uppmuntra men jag har få rent juridiska besvär med att någon i samråd med sin läkare byter juridiskt kön. Vilket leder oss in på nästa fråga. DN:s ledarsida raljerar nämligen, i ovan nämnda artikel, över huruvida KD vill vara:
"Sveriges enda riktigt liberala parti vars strävan är att hålla politikerna så långt borta från människornas vardag som det över huvud taget är möjligt? Eller vill de fortfarande stå för en värdekonservatism på kristen grund där moral är en dygd, män är män och kvinnor hemmafruar?"
Som om det måste finnas en motsättning mellan de båda förhållningssätten?
Nu är så klart DN:s exempel tillspetsade men de är samtidigt typiska för den svenska debatten. Den som är konservativ kan inte samtidigt ha en liberal syn på vad staten ska göra och tycka.
Jag skulle hävda precis tvärt om. Den som vill att människor ska kunna göra konservativa livsstilsval och till exempel "stå för en värdekonservatism på kristen grund där moral är en dygd, män är män och kvinnor hemmafruar", om det nu är det man vill, bör verka för en så liberal lagstiftning och så liten stat som möjligt.
I ett samhälle med svag statsmakt och stort självbestämmande spelar det liten roll hur människor definierar sig. Om de ingår i en gemenskap där könsidentitet inte spelar någon roll så är det upp till dem. Vad de då emellertid kommer få leva med är att andra, lika fria individer, kan komma att ha synpunkter på deras livsstilsval. Dock utan att för den skull ha några intentioner om att lagstifta kring vare sig den ena eller andra uppfattningen.
Jag kommer återigen, som många gånger förr, ta upp USA som exempel. Ett land där det uppenbarligen är lagligt att byta juridiskt kön men som samtidigt härbärgerar Amishfolket. Två ytterligheter som ändå kan leva i samma land utan att behöva störas nämnvärt av varandra. Dock inte sagt att grupperna inte har synpunkter på varandras val här i livet.
Men si, det är det som är fördelen med fria samhällen. Om alla har rätt att göra egna val så måste alla också kunna stå ut med att få sina val ifrågasatta av andra som har gjort andra val. Och det är här som moraliserandet kommer in, för att återknyta till där jag började.
I svensk debatt är vi så ovana med att tänka oss ett samhälle utan en stat som reglerar allt. Därför blir också varenda kritik av någon eller något lätt omvandlat till ett lagkrav av något slag. Och i viss utsträckning så är det kanske en anpassning till den genomreglerade tillvaro vi lever i. En kritik mot en reglering kräver en annan reglering.
Bättre då vore att minska politikens inflytande över våra liv och i stället låta människor välja på egen hand. Jag är nämligen övertygad om att fler skulle göra "konservativa" livsstilsval om det inte vore för regleringar som "uppmuntade" ett annat beteende.
Och kanske är det just det som liberaler och socialister är oroliga för.
6 kommentarer:
Har sagt detta i ett annat sammanhang.
I ett liberalt samhälle finns det plats för alla åskådningar, medan i andra åskådningar (till exempel kommunism eller religiös stat) finns det sällan plats för någon annan åsikt än den statligt sanktionerade, det är därför liberalism är överlägset alla andra ideologier.
"Men si, det är det som är fördelen med fria samhällen. Om alla har rätt att göra egna val så måste alla också kunna stå ut med att få sina val ifrågasatta av andra som har gjort andra val." Jag kunde inte instämma mer. Ett alternativ vore ju också att man lät bli att ifrågasätta andras livsval. Live and let live alltså. Men det kanske är för liberalt?
Niklas: Som utgångspunkt för lagstiftning är det helt klart att föredra.
BMP: Det kan man absolut göra. Det flesta tycker dock att en rimlig utgångspunkt i någon form av politiskt engagemang är att försöka övertyga andra om det förträffliga med ens egen synsätt. Ett rimligt synsätt om du frågar mig.
Svag och liten statsmakt innebär inte per automatik stor individuell frihet.
Afganistan men sin obefintligt fungerande statsmakt jag vet inte om kvinnorna där är så fria.
Sverige med sin stora statsmakt är kvinnorna där så ofria jämfört med andra länder med mindre statsmakt?
Sven: Absolut inte per automatik, särskilt inte då den är illa fungerande som i Afganistan. Men det är å andra sidan inte så jag tänker mig att en svag och liten statsmakt ska fungera. Till exempel bör våldsmonopolet var en huvuduppgift för denna stat att ägna sig åt.
Martin;"... Bättre då vore att minska politikens inflytande över våra liv och i stället låta människor välja på egen hand. Jag är nämligen övertygad om att fler skulle göra 'konservativa' livsstilsval om det inte vore för regleringar som 'uppmuntade' ett annat beteende.
Och kanske är det just det som liberaler och socialister är oroliga för."
Ja, kanske det. ;-)
Skicka en kommentar